Listigt slut på 2011 och förmodligen en listig start på 2012

2011 är på många sätt året som för familjen Nyblom går till historien som ett annorlunda år där både kära hustrun och jag tvingats se våra kära pappor lämna oss.
Min far Hans som varit med sedan första stund och tillbringat så många produktiva timmar , dagar och år under OE projektet är saknad varje stund men ändå med i processen där vi nog kan börja skönja upploppet och målgång.
Pappa sa att OE 36 an är en drömbåt och det var starkt bidragande till att projektet startades.
I saknaden av en mycket älskad pappa är det skönt att i många detaljer få se frukten av mycket gemensamt arbete och få en annan sak han sa materialiserad " a thing of beauty is a joy forever" eller varför inte det som han upprepade från sin far " allt arbete värt att utföra är värt att utföras väl".

Så här just före årets slut börjar List arbetet. Att få väl avpassade och nogrannt inpassade lister att höja och fullborda helhetsintrycket är tidskrävande men mycket tillfredställande. Lite som att framkalla och förstora ett kort.
Passform och intryck beror på hur mycket tålamod och envishet som läggs ner , först på mallning med "tårtkartong" och sedan med bandsåg och puts.

När listerna vid huvudskottet kom på plats blev det näst intill omöjligt att inte få dit Klocka , Barometer och kombinerad temp/ hygrometer.

På styrbords sidan sitter det en liten platta från Kappseglingar i Kiel 1949. Plattan sattes upp i Farfars Koster Cadensa då Pappas familj seglade dit från Marstrand efter inbjudan att delta i kappseglingarna 1949. Den lilla eldsröda fågeln har sedan först prytt sin plats i Farfars efterföljande Skärgårdskryssare Capella som pappa med sina två bröder seglade till Kanarieöarna med i slutet av 50 talet och sedan i Pappas konverterade folkbåt Viktoria som utgjorde starten på mina seglingsäventyr. Jag hoppas innerligt att fågeln skall fortsätta få sitta och påminna oss om alla trevliga tidigare seglingsupplevelser som gjorts i familjen under de nu 4 generationer där den varit med.

Att sätta upp lister på de fastplastade skotten är ju i sig inte svårt men värt att notera är kanske att en urfräsning för plasten underlättar att få det rakt och snyggt.

Det var också kul att få taklådan för kikaren uppsatt ovan navbordet.
Många olika teorier har dryftats för att kunna få bestämt färgsättning på lådan. Som synes segrade vit undersida för att ge ett så nätt intryck som möjligt över förslaget med hela lådan i lackat utförande.

Så får 2011 års byggande och Bloggande läggas till handlingarna. Det går ganska snabbt att se att aktiviteten varit högre i båda diciplinerna under detta år och det är väl gott. Nyårs löften brukar inte undertecknad ge men i år vill jag göra ett undantag och lova att Matchless skall få plumsa i sitt rätta element om några månader- får tillstå att tanken nästan är lite svindlande.Gott slut och Gott Nytt , jag vet att jag med stor sannolikhet kommer att börja året med listigt arbete...

One mile high!

Milstolpar kan ju behövas oaktat åt vilket håll man mäter.
Då jag i ett tidigare yrkesverksamt liv mätte vertikalt lika mycket som horisontellt för att bestämma position och totalenergi blir one mile high inte helt fel då det ju inte är lite energi givande att skåda en färdig navplats!!!!

Det är ju extra kul att notera ( ta i ett riktigt stort stycke trä!!) att trots vad som känns som kilometervis med kabel och kopplingar så lyser det, surrar eller knäpper på avsett sätt utan avbrända säkringar eller andra pikanta överaskningar.
Det enda som riktigt återstår är de många dimbara LED lamporna som helt lyser med sin frånvaro. Jag måste tillstå att det totalt gått mig förbi att det finns både dimbara och icke dimbara ledlampor och rätt sort får inhandlas efter helgerna.
Notabelt kan kanske vara att trots att Blaupunkt stereon är gammal och mer köpt för att den design mässigt passar väl in är det fint att det går att välja bort CD växlaren och köra på en mer Iphone vänlig plugg..dessutom inbillar sig skepparen att det kan vara bra med den extra uteffekten som GSM delen i radion kan bistå med..

PÅ temat att återanvända gammal teknik är det väl kanske värt att nämna att NMEA in ut sköts via Actiscensc modul som kopplar ihop NMEA utrustningen med en kommande Laptop och för detta sticker en USB kabel fram ur inredningen.

AIS är ju framtidens melodi och naturligtvis är allt framdraget och kopplat för denna manick inklusive den antennsplitter som krävs för att denna nya manick skall kunna kompa på VHF antennen i mast toppen.

När den visuella och kopplingsmässiga euforin över navplatsens fullbordan lagt sig en smula anträddes den mer dimmiga uppgiften att kontaktlimma in isoleringen i stickkojerna. Detta gick lätt sånär som på skyddsmaskens oförmåga att filtrera ut kontaktlimmets lättlösta delar.

Ganska snart konstaterades det att det var gudasänt att slippa vistas i ruffen då ångorna från drygt en liter kontaktlim anträdde sin resa mot stratosfären under torkningsfasen.
Fastsättningen kräver bara ett gott sikte mot de tidgare gjorda inriktningsmärkena och hugget i limmet är imponerande. När bitarna är på plats är den personliga höjden återigen närmare åtminstonde en quater mile och det är skönt att lämna projektet för total uttorkning och avluftning.

Tidig Julklapp

Tomten har ibland lite bråttom och får svårt att tya sig.
När båtens klapp kommer nerdimpande från Spanien efter vår kära sons försorg som beställt hos det specialiserade företaget som normalt levererar till hans företag är det riktigt svårt att inte slita upp paketet!!

Hur är storlek , räcker XL till skepparen och framför allt hur är kvaliten??

Jo allt perfekt och intet öga torrt när tröjor och till och med strumpor med båtnamn och OE logga trollas fram ur paketet.

Strumporna görs normalt för proffs cyklister och sitter som gjutna, skönt att tröjorna är mindre tight figursydda då ju just figur kan vara en pikant filur att hantera. Invävd logga på bröstet och tryckt ritning på ryggen.

Nu skall man väl nästan kunna bli ledsagad åter till båten om man skulle drabbas av någon sorts blackout...

Kallstartanordning m.m MD11 C

Den lilla fartygsmaskinsliknande skapelsen MD11C från Volvo Penta har ju en ganska klurig kallstartannordning som skall underlätta start genom att ge en fetare dieselblandning ( spruta in mer Diesel) under start.
Den är helt enkelt en knapp som trycks ner efter det att gasreglaget ställts i läget väl ur tomgångsläge och som sedan stannar i detta läge tills det att man minskar gasen ner till tomgång efter start.

Nackdelen är i fallet med segelbåt med väl inbyggd motor att det blir ett väldigt sjå att komma åt att trycka ner knappen varför finessen nog sällan används.

Efter mycket funderande och ritande konstruerades en liggande rostfri plåt med enkelt nedvikt kant som trycker ner kallstart knappen när man drar i ett vireförsett handtag i akterstuven.
Konstruktionen är återfjädrande och går lätt och fint utan stora krafter på något sätt. Nedan några bilder på tingesten:

Den lilla gjutjärnsgenuan har ju annars ett enkelt uppbyggt övervakningssystem med varvräknare , tempmätare samt generator och oljetrycks lampor.
Föredömligt enkelt på många sätt men vi funderade lite i termer av att det är inte helt osannolikt att tempen kan sticka eller oljetrycket försvinna utan att det uppmärksammas av en besättning som inte kommer att kika på instrumentpanelen hela tiden.
Av resonemanget följer önskemål om en lite akustisk signal om att allt inte rapporteras vara normalt i maskinrummet.

Kikar man på elsystemet kan man ganska direkt se att oljetrycklampan tänds då oljetrycket är så lågt att givaren jordar mot motorblocket.

Iden att koppla in lämplig högljudd elektronisk summer i serie med oljetryckslampan på instrumentpanelen var ganska given och dessutom mycket enkel att realisera.
Olägenheten med att få oljud vid start och stopp kompenseras med råge av att man får kvitens på att oljetryckvarningen fungerar.

Sedan är det ju klart att det vore fint att få varning vid för hög vattentemp i sötvattenkylningen eller vid utebliven sjövatten cirkulation eller varför inte vid något så hemskt som brand i motorn...Svårt? Dyrt?

Nej knappast!

Den ovan beskrivna funktionaliteten med oljetryck givaren går att använda till alla de ovan beskrivna önskemålen!

Tekniken är att använda små bimetall termostater ( Normalt öppna) som sluter vid den temperatur där ditt gränsvärde går. Exempel kylvattentemperatur max 100 grader. Från anslutningen på oljetrycksgivaren dras en sladd till en bimetall termostat som bultas fast med anliggning mot kyllimpan. Denna ansluts sedan till motorblocket i ena änden och sladden från oljetrycksgivaren i andra. Vid temp 100 grader kortsluts oljetryckssladden och summern tjuter samtidigt som oljetryckslampan tänds.

Rorsman kommer att konstatera att allvarligt fel föreligger och ser att tempen är hög. Sannolikheten för samtidigt lågt oljetryck är väl inte så stort men responsen vid allvarligt fel måste vara den samma:
Sänk motorvarvet och analysera!

Vi har valt att även lägga in en liknande funktionalitet med en varning om avgasslangen just efter avgaskröken går över 80 grader då det ju i så fall finns någon blockering eller annat fel i sjövatten flödet.
Även i detta fall kommer oljetryckslampan och summer tändas men det är snabbt gjort att kika på motortemp samt se om något kylvatten följer med avgaserna ut eller ej och på så sätt kunna avgöra snabbt vad varningen verkligen rör sig om.

Vill man är det ju enkelt att separera de olika varningarna och använda en lampa för varje men i vårt fall är vi nöjda med att kunna konstatera att vi har akustisk varning för de allvarliga felen där åtgärden är att kontrollera motorn.

Brandvarning är en lite annan digitet på och för detta ändamål används egen lätt identifierbar siren. Strömmen tas från samma matning som driver de två cirkulationspumparna och detta medför ju i praktiken att systemet bara kan varna då tändningen är på.
Annars används 3st 75 graders bimetall termostater som var och en triggar sirenen om det blir för varmt.

Skulle den sirenen gud förbjude triggas är det bara att stänga av motorn både med stopp reglage och även tändning av innan brandsläckaren som sitter i sittbrunn men är förbunden med motorrummet med ett 10 mm kopparrör aktiveras.
Brandsläckaren just nu är av pulvertyp men ambitionen är att byta mot någon som har en gas som binder syret och kväver elden ( Samma arbetssätt som det förbjuda Halon släckmedlet som idag bara får användas i flygplan)

I sammanhanget tycker jag det känns riktigt skönt med ett motorisoleringsmaterial som inte brinner. (Quietlife 2 Quiet, 45mm inköpt hos ASAP supplies i England för ca 70 pund kvadratmetern)

Jag har provat att köra gasolbrännare på ena sidan om en platta och hålla handen på andra. Det glöder fint i ytskiktet som säkert blir en 1000 grader varmt men inget börjar brinna.
Skivornas pris är avskräckande men är väl bara utifrån brandskyddsperspektivet värda sitt pris. Ser fram emot att få se hur mycket de dämpar de högljudda Ponnierna under huven... kan nämna är att det går fantastiskt fint att såga skivorna mycket exakt med en bra bandsåg(glasfiberväven uppåt under sågningen...)

Att kunna hålla i sig kan ju vara bra

Då motorkåpor och stege monterades igen efter att ha legat och samlat damm på fördäcket under två år konstaterade kära hustrun att hon nog tyckte att ett gott grabbräcke vid nergången verkligen var på sin plats.

Som bilden nedan visar var det inte mycket att hålla i sig med här.

En snabb tur på det outsinliga nätet och då på jakt efter bilder på hur systerbåtarna har det på området gav vid hand lite olika utföranden men viktigast, inspiration för att skrida till verket.
Handtagena fick göras i tre delar och för att få till räcklig precision för att kunna epoxylimma och få maximal styrka bestämde jag mig för att skruva fast delarna under mallning och tillverkning.

Slutgiltig fastsättning och limning blir när listerna är på plats och vidare korrigeringar helt säkert inte behövs. Passar storleksmässigt bäst för stora starka händer men konstruktören tröstar sig med att späda små barn ändå inte når upp...

Kröka trä!!!

Att få det underbara materialet trä att följa de mer rundade former som är så väl passande i båtar är inte alltid det enklaste. Vill man sedan också få styrka och inte göra av med en halv kubikmeter i spill lådan är böjlimning väl värt att prova.
Jag har använt tekniken till de flesta lister kring dörrar,sidan på navigationsbordet och till och med den ganska stora långa sargen kring min köks Ö.

Jag tycker det är enkelt och passformen blir suverän om man är noggrann med form och har tillräckligt antal ingående träbitar.
Jag tog några bilder när en böjd list som går från horisontell till vertikal ovan navigationsbordet fick göras då det inte var en rät vinkel i böjen. Den passades ihop med ett färdigköpt handtag.

Vad man behöver är teak ( eller vilket trädslag man nu jobbar i) faner. själv har jag använt allt från 0.5 till 2mm beroende på hur tighta böjningara man gör.

Hemligheten ligger i att göra en god form att tvinga fast fanerpaketet under limning samt att kontrollera det villt uppskummande Polyuretan limmet som skall användas om man gör som vi gjort.

Det blir enklare om Teakfaneret får stå i vatten över natten då detta gör det enklare att böja tight samt att fukten faktiskt hjälper limmet att härda ( teaken torkas av då faneret inte skall vara blött utan endast fuktigt innifrån.

Förberedelser..är ju alfa och Omega. Lim , gladpack , massa tvingar och naturligtvis faner och form på plats innan operationen kan börja. ( Handskar är inte nödvändigt om svarta händer inte generar limmaren under en 3 veckors period efter limmandet)

Fuktiga fanerbitar som är både längre och bredare än önskad färdig storlek ligger klara för på pensling av PU limmet.

När fanerbitarna fått lim skall de läggas ihop och viras in i gladpacken innan paketet spänns upp mot formen med många tvingar.

Efter något dygn har limmet blivit hårt och paketet med mycket utskummat PU lim ( Obs i limfogen med presstryck skummar inte limmet)är redo för bearbetning till önskad färdigbredd i bandsågen.

När båda sidor blivit perfekt sågade kan man behöva fräsa spår vilket enklast görs med ett litet fräsbord.

Inpassning på plats och evt lackning så har man fått en stark list med god passform.
Jag tycker tekniken är enkel och har man inte hyvel kan ju färdig faner i olika tjocklekar inhandlas. Bandsåg och fräs skulle jag vilja säga är nödvändiga för att hålla god precision. Jag använder utslutande Vanligt Casco "vitlim" av utekvalitet för själva fastsättningen då det är behagligt att jobba med på alla sätt samt att det går att tvätta bort överflödigt lim så det inte blir några limfläckar.