torsdag 1 maj 2014

Erfarenheter av Matchless efter två säsongers användning.

Vår OE är fortfarande ny såtillvida att hon ju faktiskt bara använts två säsonger.
Det mesta har fungerat fantastiskt bra och vi är alla riktigt stolta och glada över vår vackra båt.
Lite smolk i bägaren har varit att MD11an har blivit varm om man gått på högre varvtal än 1900.
Som nämndes i tidigare inlägg kom vi inte upp i maxvarvtalet med VP 3 bladiga folding propeller av snittet 16X11. Ny bladsats letades fram och då de där tingestarna inte direkt är billiga så hittade vi en begagnad. Nu visade det sig att Volvo inte märkt sina propellrar med diameter X stigning som brukligt är utan snarare en kod där man måste gå in i Volvos tabeller för att se vad det är för storlek , dessutom har man naturligtvis bytt system under produktionen och detta visade sig ha lite negativa konsekvenser för säsong nr 2... Undertecknad tog uppgiften om 16X11 på första propellern för vederhäftiga ingångsdata för inköp av bladsats nummer 2 vilken då blev en 16X10. Lite trist första tur då det konstaterades att inget förändrades, samma maxvarvtal och samma problematik och därmed dags att klia sig i huvudet.  Tyvärr gav lite detektivarbete vid handen att första bladsatsen även den var 16X10 så säsongen 2013 genomfördes liknande 2012!
Enda förbättring var att propellern som varit bar och polerad säsongen 2012 fick flera lager av Jotuns propellerfärg vilket fungerade mycket bra och den mängd havstulpaner vi hade vid upptagning 2012 fanns inte alls 2013.
Nu inför säsongen 2014 blir det ju tredje gången gillt. För vår båt kan vi nu konstatera att MD11C med S110 drev med utväxling 1:1,66 är 15X10 en perfekt propeller. Max effekt ger 2450varv per minut. Vi har ett Cruise läge med 1900 varv (6,0knop) som sparar soppa eller 2100 (6,4) som " high speed Cruise". Hatten av för Volvos " Ubåtspropeller" som ju går tyst, vibrationsfritt och har fint bett i backen!

Direkt efter den rekordtidiga sjösättningen i början av April konstaterades att även om allt gick riktigt bra så var det inte möjligt att gå i "emergency max" gas utan att temperturen återigen smög sig upp mot rödmarkering. Skepparn gillar inte detta utan vill kunna köra max i ett par timmar om det verkligen skulle vara nödvändigt. Nu gäller det att gå tillbaka och fundera lite på vad som gjorts annorlunda konstruktionsmässigt med alla fiduser såsom gångvärme , varmvatten och framför allt värmeväxlaren flyttad bak i akterstuven. Konstruktören ( undertecknad) har gjort sig skyldig till kopparrör med inlödda 90 graders böjar som dels genom böjarna samt de långa längderna vattnet skall strömma ökat strömningsmotståndet i systemet avsevärt.
En konsultation med de mycket hjälpsamma killarna på Martec ledde fram till att som första åtgärd byta impeller pumpen till en storlek större, Samma kapacitet som den 3 cylindriga MD17C men med samma fäste som Md11C införskaffades. Pumpen har större diameter men går att få dit med hjälp av lite omdragning av slangar då kombinationen med S drevet gör att det blir trångt.
Det blir ett ordentligt mycket större flöde av sjövatten och nu var skepparen nästan nöjd. När funderandet ändå var igång konstaterades att MD17C´s Martec värmeväxlare är 10cm längre och gott och väl får plats så en sådan införskaffades med tillhörande elektrisk cirkulationspump som även den har ungefär dubbel kapacitet mot tidigare.
Framgången total , märks att kylsystemet numer har ordentligt med överkapacitet och inte ens plågande av grejerna ger tendenser till att det går för varmt. Skumpa fram och glädjen av att ha besegrat problemet är total, SKAM DEN SOM GER SIG!!
En kul anekdot från säsongen 2012 var att motorn lämnades på tomgång efter passage av Albrektssunds kanal då genuan rullades ut och vi forsade söderut i en Västlig kuling. Motorisoleringen är så effektiv så inte ens Kerstin med sin goda hörsel på plats nere i båten reagerade på att motorn tuffade på hela vägen till Hälsö. Skepparen blev lite både förvånad och skamsen då han skulle starta motorn vid inrullning av Genuan bara för att konstatera att den redan gick..

 
Så här skall det se ut " High speed Cruise" med 10m/s i näsan i två timmar!
 
 
 

Nu till de riktigt positiva erfarenheterna, som så många andra tidigare har vidimerat seglar hon fantastiskt i lite sjö och gillar frisk vind i näsan med en höjdtagning som står få efter.


Goda människor skall ju inte bara ha det gott utan även ha lite tur. I stressen 2012 inför sjösättningen och diverse försök att såga av sig fingrar så hanns inte bordsfrågan i salongen att färdigställas. Skepparen hade ritat ett fast klaffbord och Hustrun och sonen var efter första säsongen kraftiga motståndare till den lösningens färdigställande. 2013 års säsongs första åtgärd efter sjösättning var därför att införskaffa Lagun bord med två fästplattor så samma bord fungerade både i sittbrunn och salong.
Det är bara att böja på nacken och konstatera hur otroligt bra det är med den där flexibiliteten Lagunbordet erbjuder.
Tack till insiktsfulla besättningsmedlemmar som såg till att en riktigt bra lösning ersatte den tänkta konstruktionen.
Att käka 4 st fungerar riktigt bra!
Nästa möjliga modifiering är att göra en lite större bordsskiva än det som erbjöds i ROCA´s sortiment men det är väl nästan lite överkurs...
 
Sittbrunns sittning går ju också utmärkt!
 
Att det dessutom går att stuva bord med ställning under ryggstöd i soffan på BB sida är ju helt fantastiskt bra.

Att den inbyggda Autopiloten från Raymarine är duktig på att hålla konstant vinkel mot vinden har jag ju skrivit tidigare men kika på kölvattnet denna tidiga morgon med motorgång sent förra säsongen norr om Mollösund-Spikrakt.




Nästa sak som inte nog kan prisas är kombinationen av vattenburen och luftburen värme. Det går att få värme snabbt med Ebersprakaren och det är skönt med den tysta vattenburna värmen från elpatronen eller POD fotogenkaminen när det skall sovas. Säsongen blir verkligen mycket längre och båten har inte tagits upp förrän första frosten har gjort däcket farligt halt både 2012 och 2013.
Gångvärme från motorn till det vattenburna systemet är verkligen också en hit som gör att med lite planering går det att ha fått lite god temperatur i kabinen vid ankring samtidigt som det finns kräm i batterierna och varmt vatten i kran.
Gubben duschade faktiskt på badplattformen sent i Oktober 2012 och kvicksilvret visade inte mer än någon plusgrad i luften.

Nästa prisande måste gå till Isotherm kylen/frysen. Att kunna få ha -10C i frys och +4 i kyldelen är fantastiskt. Dessutom fungerar systemet med verkligt låg förbrukning vilket säkert skall tillskrivas SP,"självpumpande" ( bordsgenomföring som leder värmen ut i vattnet), god isolering och kylmagasinet med det smarta styrsystemet som kör på maxfart och lagrar kyla då motorn går eller man ligger med laddning.

En liten modifiering till Ankarutrustningen i fören är att 50m kätting minskades till 15m och 40m treslagen polyestertamp splitsades ihop med kättingen. Anledningen är att det blir mycket vikt nog i förskeppet med 16kg CQR ankare på rulle och full vattentank i fören. Splitsen som användes ser ut så här.
warp to chain splice with 3-strand rope - step 4

 Den finns beskriven på http://www.bluemoment.com/warpchainsplice.html  fungerar fantastiskt fint med Lewmar ankarspelet och var föredömligt enkel att göra.
Ankar utrustningen har varit en fröjd att använda och vi ligger gärna på svaj tom i ganska tufft väder. Med ankar larmet påslaget på både Simrad plottern och gamla VDO lodet kan man sova gott väl trygg i att bli väckt om man skulle dragga.

Den fina ( och väldigt dyra) Fotogenspisen från Wallas har fungerat fint även om man måste vänja sig vid att den tar ett tag att starta så första åtgärd vid tanke på matlagning är spis på..
Nästa sak som är lite annorlunda är att ha en platta med hög och en med låg värme där man reglerar båda samtidigt. Vi hade lite problem med fotogendoft vid start och stopp med det visade sig att returslangen ner i tanken låg inte riktigt som den skulle efter påfyllnad av Fotogen i tanken.
Ugnen är suverän och tom Lammstek tillagades vid årets Påsk segling.
Skepparen fick till en Äppelpaj till dessert som också fick godkänt.

Något man inte tänker på är hur väl elsystemet fungerar, all belysning är av LED typ , kylen fungerar föredömligt och den väldigt överdimensionerade Generatorn på 115A fyller snabbt upp 5 batterier. Batterimonitoreringen med ström in och ut kopplad till en liten intelligent krets gör att man hela tiden har björnkoll på hur det står till med antalet Amperetimmar kvar eller när man skall behöva börja tänka på att ladda.

Avslutningsvis är det en absolut lovsång till solcellsventilatorerna. Att de snurrar på från tidig morgon till sen kväll under sommaren är väl inte att förundras över men att de snurrar även på vintern under den genomskinliga presenningen är bättre än vad vi vågat hoppas på. Många timmar har det blivit och det skall bli spännande att se hur länge de håller. Märket är Sunvent och såldes av Claes Ohlsson, tror Biltema sålt samma fabrikat. Luft utbytet är fantastiskt fint och det ger verkligen en torr fin innemiljö. De är verkligen lättstartade och har solskivan bara nått någon timme efter gryning börjar det snurras så sakteliga för att gå med fullfart någon timme senare
Bidragande till trevligt klimat inne är säkert isoleringen av skrovsidorna som håller kondensen i båten till ett minimum samt att spisen ju inte avger någon vattenånga då den går eftersom denna följer med avgaserna ut.

Inte ens halvårsvis försening vad gäller rapportering men Matchless är klar sedan länge och har två säsonger av segling under bältet!

Likt en Ketchupflaskas oöverträffade förmåga att spotta ur sig allt eller inget har författaren haft svårt att få ur sig det där allra sista i ur byggnationen. Tempot var under våren 2012 stundtals varit lätt hektiskt för att möta de riktigt hårda deadlines som sattes upp för att Matchless äntligen skulle få bukt med ett evist rykte om att hon över åren utvecklat svår Vattuskräck. Att blogga har faktiskt inte ens dykt upp som en option över möjliga aktiviteter.

Vi vet nu att ryktena om Vattuskräck var kraftigt överdrivna men för säkerhetsskull lät vi henne provbada i Vänerns sötvatten innan hon fick sin första kallsup saltvatten på länge då Göteborgs hamn lades i kölvattnet och vi närmade oss hemmahamn på Hälsö.

Processen att " bli klar" med bygget inför sjösättning är i sig intressant då det ju dyker upp många så svansar från tidigare delprojekt som av någon anledning ( oftast saknad av någon detalj som måste införskaffas) inte nått fulländning.

Helt plötsligt skall varje sådan där svans kuperas , come hell or high water och när de inte låter sig tämjas direkt infinner sig en viss press då tidigare nämnda deadlines rycker allt närmare...

Planen sedan införskaffandet av båten har varit att hon skulle få rulla de dryga 10 milen öster ut till Gävle för sjösättning och sedan antingen kanalfärd till Göteborg eller en mer kustinspirerad inspektion av våra sydligaste farvatten. När vi nu efter alla år hade bestämt oss för att vara klara insåg vi att andra åtaganden pressade på och tiden för en lång jungfrufärd inte fanns där.

Kerstin som är kreativ till naturen och dessutom inte blyg för att fatta beslut tog en tur på Nätet och kom snabbt upp med lösningen om en transport per lastbilssläp till Kristinehamn och sedan sjösättning där för att ta en tredjedels kanalfärd ner till Göteborg.

Den planerade sjösättningen i Gävle med intresserade åskådare som följt eller till och med blivit involverade med allahanda support under alla år blev ju då helt omöjlig och Kerstin som inte räds den typen av små problem proklamerade omedelbart att Öppet Garage skulle hållas kvällen före färden västerut. Alla inbjöds och det gick till och med att få till lite skaffning med tillhörande bubbel för dem som så önskade.

 
Kvällen innan öppet garage och således avfärd minus 48 timmar så höll undertecknad på med att dra nytt kablage i masten som limmades in i profilen med Sika. Några masonit bitar behövdes för att kila fast alla kablarna medan sikan stelnade och det var lite stressigt i största allmänhet vilket säkert bidrog till att de närmaste veckorna fick högerhandens ringfinger vara bandagerat efter en del ihoptråcklande på akuten.  Första gången som jag lyckats såga mig med bandsågen , helt onödigt på alla sätt och vis men mycket tur i oturen då fingret klarades galant och endast ärrvävnad är bestående men.

Man kan ju inte nog påpeka vikten av att inte stressa, slarva eller hålla ordning på sin arbetsplats och jag kan direkt erkänna att jag bröt mot allt det där...

Nåväl transport av båten var bara en enda stor njutning från start till dess att hon hängde där i travel liften beredd att plumsa.

Thomas på Thomas Sjöstrands åkeri som specialiserat sig på det här med Segelbåttransporter få allra högsta betyg. Trevligare kille som dessutom i allt är ett fullblodsproffs på att lyfta , lasta och sedan köra mjukt och fint från Falun till Kristinehamn.
Inte en skråma på något och båten åkte kungligt på det specialbyggda släpet med luftfjädring.
Skall du transportera båt är det detta företaget som gäller , blir en väldig skillnad när det är en kille med egen båt som dessutom byggt båtar och verkligen vet hur man ser till att inte lyfta sönder grejor.

Nästa mycket positiva bekantskap är Bosse på Gustavsviks marina, en underbar Värmlänning som med sitt trevliga sätt gjorde att vi kändes oss hemma de där dagarna vi gästade honom efter det att han satt Matchless i sjön.
 
 Första doppet på riktigt många år! Lite kallt?


Mastkran lånades och OE36 grabbarna från Karlstad som förbereder en Jordenruntsegling kom och hjälpte till med på mastning. Allt helt odramatiskt förutom att undertecknad hade missat att mastfoten inte stod helt rätt och att masten således inte kommit hela vägen ner vilket gjorde att det innan detta uppdagades var lite knepigt att få toppvanten att räcka till längdmässigt..

Jungfruturen gick från Gustavsviks marina till Kristinehamns gästhamn inte den längsta sträcka men inte helt odramatisk då det var mörker navigering i okända vatten och att helt plötsligt såg det ut som motorn gick varm...naturligtvis var undertecknad ensam ombord då sonen Kim körde bilen runt viken...
Det hela avlöpte väl och ny termostatgivare införskaffades vilket gjorde tempproblematiken aningen mindre. Så här nu i efterhand kan det väl konstateras att propellern som är en 3 bladig Volvo Penta folding 16X11 är för stor och att den inte fick motorn att varva till mer än 2200 rpm ens när allt var helt fräscht vad gäller havstulpaner etc.

Första tur under segel gick från Kristinehamn till Otterbäcken och naturligtvis blåste det 12m/s rakt i näsan. Fantastisk kryssbåt och Autopiloten är riktigt bra på att " segla".
Vänerns lite kort och krabba sjö gjorde att fördäck stundtals överspolades och naturligtvis kan man genast konstatera att Nicros sol cellsventilator inte tål den  mängden av vatten utan att släppa igenom en del in i förpiken...
My behöver torka efter etappen Kristinehamn-Otterbäcken. Bra första insats om 27Distans kryss i ordentligt med vind!
Vackert väder nästkommande dagar och det var verkligen goväder över Vänern och ner genom Götakanal mot hemmahamn på Hälsö.
 
 


 



 

Göteborgs hamn angörs från Norr, Läppstiftet i bakgrunden. 
 

På plats vid bryggan på Hälsö

En lång resa från påbörjat projekt till färdig segelbar båt var slutfört med mängder av tillfredställelse och en aning saknad. Att bygga båt har verkligen varit mer än kul och trevligt.

Hela gänget njuter av att vara i hamn.

Nu följer nästa fas, segla njuta och säkerligen 1000 små göra klart eller ändra på projekt!

Som min pappa Hans alltid sa "A thing of beauty is a joy forever", tack till alla er som gjort resan möjlig.