onsdag 30 november 2011

Värme, behövligt under kommande vintern!

Sedan länge har en POD och en Eberspächer inhandlats allt för att få både snabb värme ( luft, Ebersprakare på Diesel) och långsam behaglig strömsnål ( POD fotogen vattenburen).Naturligtvis är det lite överkurs att ta detta grepp för att inte tala om allt installationsarbete med varmluftrör från längst akterut belägen stuv och vattenrör och radiatorer i salong och förpik. Det vattenburna systemet färdigställdes under sommarens varmare del och vid provkörning blev det nästan lite för mycket av det goda då det blev riktigt rejält varmt i garderoben och Pod värmaren som ju är en förvuxen fotogenlampa började flämta lite underligt. Ett samtal till de mycket trevliga tillverkarna gav vid hand att det var lite i underkant med radiatorer monterat ( 1,8m + handdukstork) samt litet utrymme för själva pannan och det blev helt enkelt för varmt där inne trots många ventilations öppningar. Provdriften var ju iofs lite löjlig då det var över 20 grader varmt i båten men fler/ längre radiatorer behövdes. Då ändå systemet skulle tappas och ytterligare någon eller några radiatorer installeras for fan i gubben och funderingarna på om det inte vore fint att få värme från motorn inte bara till varmvattenberedaren utan även till salongsvärme..och föresten en 220V panna är ju fint när man ligger på landström och ändå betalar för ström.........( break even på investeringen är säkert bara 14 år)




Hjertmans skulle passeras vid en liten utflykt och man kan ju alltid kika på Aldes el panna och värmeväxlare för att utnyttja värme från motorn, jo bara kika var det ju ja....
Ut från Hjertmans inser man att man utan tvekan skaffat en hel del kul tanke arbete på hur man nu skall få till detta lilla system som nu då snart kan värma båten oavsett situation.
Nämnde jag att element passande för toaletten inte gick att uppbringa vilket naturligtvis fick avhjälpas med lite kopparslagande.

Naturligtvis behövs också kopparrör för diverse tighta böjar och passager etc fabriceras och det är ju enkelt med lödböjar från en välsorterad VVS butik.


Ett litet tips är att på kopparröret löda fast en sådan där mässings ring som används i skruvkopplingar så blir det tätt mot slangen på första försöket! Det tidigaste installationerna krävde lite efterdragningar då det gärna läckte någon droppe då systemet svalnade.
När ändå man var i kopparslagar tagen så gjordes en tankmätare för både vattentanken i förpiken och salongen ( och för kommande evt tankar)genom ett större kopparrör med lödmuff med passande gängning för Vemas givare.
Röret ansluts till vattentankarna i botten och en liten avluftning i toppen och vips kan den mäta nivån från fullt i båda till tommt i den lägst belägna tanken.

Att montera elpannan var ne baggis då den fint fick plats i salongen och egentligen bara ersatte en bit slang i systemet , lite värre med värmeväxlaren från motorn som ju måste kunna anslutas och isoleras med bibehållet flöde vid el respektive fotogen drift. Detta löstes relativt lätt med två trevägs kulventiler och lite slang. Med tanke på hur enkelt det egentligen var är det irriterande att det tog nästan en timme att fundera ut. Att man sedan inte läser bruksanvisningen tillräckligt noggrannt för en så barnsligt enkel manick som en värmeväxlare och missar det där med att vattnet skall vara motströmmande ( Kalla elementvattnet kommer in i värmeväxlarens ände där varma motorvattnet går i retur) hör väl på något sätt till de saker man får bjuda sig själv på!
Det bör kanske poängteras att sötvattenkylningen på vår båt är lite annorlunda utformad med Martec värmeväxlaren sittande i akterstuven bredvid varmvattenberedaren samt att vi i tillägg till Martecs standard cirkulationspump satt ytterligare en i motorrummet (Kylvattnet cirkulerar i fasta koppar rör under sittbrunnen).
Med detta upplägg var det enkelt att koppla in värmeväxlaren även på motorkretsen. Att köra motorn för att kolla funktionen gick ju inte med båten på land så det fick bli omvänd bevisföring och elpannan satt i 2kw läge samt Poden på full effekt fick i tillägg till att värma båten även värma motorn som stod med tändningen på och surrande cirkulationspumpar. Med denna värmar konfig om 3,3kw blev det ett snyggt utslag på tempmätaren och motorn blev varm och go efter en god stunds värmande!

Nu står elpannan på så fort jag är i båten och vill jag ha varmt lite fortare är det bara att tända POD en så kommer ganska snart behaglig värme ur elementen som nu är dryga 2,5 m plus handdukstorken i garderoben. Ett tips för er som har den underbara lilla POD en är att tända med en liten gasol pistol och då värma brännarhuvudet en 45 sekunder innan veken vrids upp och tänds. På detta sätt kan man direkt vrida ner veken och få den där helt blå lågan POD en skall ha för att ge full effekt och inte sota

Ebersprakaren får vänta ytterligare lite på att sättas på plats i akterstuven då undertecknad först måste krympas på något sätt för att få plats i den mycket lilla hundkojan.
Ett alternativ med armförlängning har diskuterats och det hittills enda förslaget som skulle kunna fungera är att ta hand om alla matkassebäranden de närmsta åren. Problemet är att ansluta den fasta kopparslangen med dieslematningen som sitter under Sprakaren , detta då liggande på akterdäck med armarna ner i akterstuven.
Blir nog ett jobb för överjävliga svågern som inte bara är närmare 2 m lång utan också vig som en spagetti till skillnad från undertecknad som mer har karakteristika som ger kassaskåpsassociationer.

För att inte få några ideer om att ett litet kärnkraftverk skulla vara kul har nu kojbottnarna skruvats på plats och dessutom har sidorna mot skrovet plastats fast så som Olle Enderlein beskrivit i sin originalritning. Nu kommer den onde att behöva ta undertecknad innan han får för sig att göra några modifieringar till värmesystemet! Kojbottnarna i förpik , salong och aktre stickkojer utgör ju ritigt imponerande skrovförstyvningar, starkt det där!
På temat värme kan det ju vara klokt att isolera lite och sättet vi gör är att kapa 22 mm elrör på mitten , smältlimma in dem mot skrovet för att sedan plasta 3 lager 450g matta över dem. Dessa "revben" skall sedan teakgarneringen skruvas i och mellan limmas skrovisolering typ liggunderlag med 10mm tjocklek.
Nåväl då finns det 4 värmealstrare som bör kunna klara det mesta och ändå inser jag i skrivande stund att jag förutom min kära hustru som alltid är varm god och glad och tinar upp den mest djupfrysta gubbe ändå missat spisen som ju kan stå och ge värme i överflöd.

Det är en Wallas glaskeramikhäll som går på fotogen. Denna lite dyra tingest införskaffades innan bolaget lanserat sin diesel spis vilket nog varit förstahandsvalet vid inköp idag.

De 5 meter långa syrafasta avgasslangarna projekterades tidigat och las in utan mycket besvär då segelstuven gjordes om till stick koj. Vill inte riktigt tänka på hur mycket jobb det skulle vara idag. Fint det där med att avgaserna och framför allt fukten från förbränningen pyser ut där bak och inte inne i ruffen.
Nackdelen med spisen ( förutom att den kräver ström) är att den tar en stund att bli varm så det är plan ahead som gäller.
Jag får väl tillstå att det mest var utseende och en barnslig ibland uppblommande teknikfascination som förde tingesten ombord på Matchless.

Då ruffen nu är riktigt varm och go finns egentligen bara nackdelen att snickarboa i övrigt känns så förbankat kall då man kliver ner för att såga något på bandsågen etc...förmodligen tecken på en omedelbar förvekning.
Det är i alla fall skönt att kunna jobba i kortärmat i ruffen!!!