Erfarenheter av Matchless efter två säsongers användning.

Vår OE är fortfarande ny såtillvida att hon ju faktiskt bara använts två säsonger.
Det mesta har fungerat fantastiskt bra och vi är alla riktigt stolta och glada över vår vackra båt.
Lite smolk i bägaren har varit att MD11an har blivit varm om man gått på högre varvtal än 1900.
Som nämndes i tidigare inlägg kom vi inte upp i maxvarvtalet med VP 3 bladiga folding propeller av snittet 16X11. Ny bladsats letades fram och då de där tingestarna inte direkt är billiga så hittade vi en begagnad. Nu visade det sig att Volvo inte märkt sina propellrar med diameter X stigning som brukligt är utan snarare en kod där man måste gå in i Volvos tabeller för att se vad det är för storlek , dessutom har man naturligtvis bytt system under produktionen och detta visade sig ha lite negativa konsekvenser för säsong nr 2... Undertecknad tog uppgiften om 16X11 på första propellern för vederhäftiga ingångsdata för inköp av bladsats nummer 2 vilken då blev en 16X10. Lite trist första tur då det konstaterades att inget förändrades, samma maxvarvtal och samma problematik och därmed dags att klia sig i huvudet.  Tyvärr gav lite detektivarbete vid handen att första bladsatsen även den var 16X10 så säsongen 2013 genomfördes liknande 2012!
Enda förbättring var att propellern som varit bar och polerad säsongen 2012 fick flera lager av Jotuns propellerfärg vilket fungerade mycket bra och den mängd havstulpaner vi hade vid upptagning 2012 fanns inte alls 2013.
Nu inför säsongen 2014 blir det ju tredje gången gillt. För vår båt kan vi nu konstatera att MD11C med S110 drev med utväxling 1:1,66 är 15X10 en perfekt propeller. Max effekt ger 2450varv per minut. Vi har ett Cruise läge med 1900 varv (6,0knop) som sparar soppa eller 2100 (6,4) som " high speed Cruise". Hatten av för Volvos " Ubåtspropeller" som ju går tyst, vibrationsfritt och har fint bett i backen!

Direkt efter den rekordtidiga sjösättningen i början av April konstaterades att även om allt gick riktigt bra så var det inte möjligt att gå i "emergency max" gas utan att temperturen återigen smög sig upp mot rödmarkering. Skepparn gillar inte detta utan vill kunna köra max i ett par timmar om det verkligen skulle vara nödvändigt. Nu gäller det att gå tillbaka och fundera lite på vad som gjorts annorlunda konstruktionsmässigt med alla fiduser såsom gångvärme , varmvatten och framför allt värmeväxlaren flyttad bak i akterstuven. Konstruktören ( undertecknad) har gjort sig skyldig till kopparrör med inlödda 90 graders böjar som dels genom böjarna samt de långa längderna vattnet skall strömma ökat strömningsmotståndet i systemet avsevärt.
En konsultation med de mycket hjälpsamma killarna på Martec ledde fram till att som första åtgärd byta impeller pumpen till en storlek större, Samma kapacitet som den 3 cylindriga MD17C men med samma fäste som Md11C införskaffades. Pumpen har större diameter men går att få dit med hjälp av lite omdragning av slangar då kombinationen med S drevet gör att det blir trångt.
Det blir ett ordentligt mycket större flöde av sjövatten och nu var skepparen nästan nöjd. När funderandet ändå var igång konstaterades att MD17C´s Martec värmeväxlare är 10cm längre och gott och väl får plats så en sådan införskaffades med tillhörande elektrisk cirkulationspump som även den har ungefär dubbel kapacitet mot tidigare.
Framgången total , märks att kylsystemet numer har ordentligt med överkapacitet och inte ens plågande av grejerna ger tendenser till att det går för varmt. Skumpa fram och glädjen av att ha besegrat problemet är total, SKAM DEN SOM GER SIG!!
En kul anekdot från säsongen 2012 var att motorn lämnades på tomgång efter passage av Albrektssunds kanal då genuan rullades ut och vi forsade söderut i en Västlig kuling. Motorisoleringen är så effektiv så inte ens Kerstin med sin goda hörsel på plats nere i båten reagerade på att motorn tuffade på hela vägen till Hälsö. Skepparen blev lite både förvånad och skamsen då han skulle starta motorn vid inrullning av Genuan bara för att konstatera att den redan gick..

 

Så här skall det se ut " High speed Cruise" med 10m/s i näsan i två timmar!

 

 

 

Nu till de riktigt positiva erfarenheterna, som så många andra tidigare har vidimerat seglar hon fantastiskt i lite sjö och gillar frisk vind i näsan med en höjdtagning som står få efter.

Goda människor skall ju inte bara ha det gott utan även ha lite tur. I stressen 2012 inför sjösättningen och diverse försök att såga av sig fingrar så hanns inte bordsfrågan i salongen att färdigställas. Skepparen hade ritat ett fast klaffbord och Hustrun och sonen var efter första säsongen kraftiga motståndare till den lösningens färdigställande. 2013 års säsongs första åtgärd efter sjösättning var därför att införskaffa Lagun bord med två fästplattor så samma bord fungerade både i sittbrunn och salong.
Det är bara att böja på nacken och konstatera hur otroligt bra det är med den där flexibiliteten Lagunbordet erbjuder.
Tack till insiktsfulla besättningsmedlemmar som såg till att en riktigt bra lösning ersatte den tänkta konstruktionen.

Att käka 4 st fungerar riktigt bra!

Nästa möjliga modifiering är att göra en lite större bordsskiva än det som erbjöds i ROCA´s sortiment men det är väl nästan lite överkurs...

 

Sittbrunns sittning går ju också utmärkt!

 

Att det dessutom går att stuva bord med ställning under ryggstöd i soffan på BB sida är ju helt fantastiskt bra.

Att den inbyggda Autopiloten från Raymarine är duktig på att hålla konstant vinkel mot vinden har jag ju skrivit tidigare men kika på kölvattnet denna tidiga morgon med motorgång sent förra säsongen norr om Mollösund-Spikrakt.

Nästa sak som inte nog kan prisas är kombinationen av vattenburen och luftburen värme. Det går att få värme snabbt med Ebersprakaren och det är skönt med den tysta vattenburna värmen från elpatronen eller POD fotogenkaminen när det skall sovas. Säsongen blir verkligen mycket längre och båten har inte tagits upp förrän första frosten har gjort däcket farligt halt både 2012 och 2013.
Gångvärme från motorn till det vattenburna systemet är verkligen också en hit som gör att med lite planering går det att ha fått lite god temperatur i kabinen vid ankring samtidigt som det finns kräm i batterierna och varmt vatten i kran.
Gubben duschade faktiskt på badplattformen sent i Oktober 2012 och kvicksilvret visade inte mer än någon plusgrad i luften.

Nästa prisande måste gå till Isotherm kylen/frysen. Att kunna få ha -10C i frys och +4 i kyldelen är fantastiskt. Dessutom fungerar systemet med verkligt låg förbrukning vilket säkert skall tillskrivas SP,"självpumpande" ( bordsgenomföring som leder värmen ut i vattnet), god isolering och kylmagasinet med det smarta styrsystemet som kör på maxfart och lagrar kyla då motorn går eller man ligger med laddning.

En liten modifiering till Ankarutrustningen i fören är att 50m kätting minskades till 15m och 40m treslagen polyestertamp splitsades ihop med kättingen. Anledningen är att det blir mycket vikt nog i förskeppet med 16kg CQR ankare på rulle och full vattentank i fören. Splitsen som användes ser ut så här.


 Den finns beskriven på http://www.bluemoment.com/warpchainsplice.html  fungerar fantastiskt fint med Lewmar ankarspelet och var föredömligt enkel att göra.
Ankar utrustningen har varit en fröjd att använda och vi ligger gärna på svaj tom i ganska tufft väder. Med ankar larmet påslaget på både Simrad plottern och gamla VDO lodet kan man sova gott väl trygg i att bli väckt om man skulle dragga.

Den fina ( och väldigt dyra) Fotogenspisen från Wallas har fungerat fint även om man måste vänja sig vid att den tar ett tag att starta så första åtgärd vid tanke på matlagning är spis på..
Nästa sak som är lite annorlunda är att ha en platta med hög och en med låg värme där man reglerar båda samtidigt. Vi hade lite problem med fotogendoft vid start och stopp med det visade sig att returslangen ner i tanken låg inte riktigt som den skulle efter påfyllnad av Fotogen i tanken.
Ugnen är suverän och tom Lammstek tillagades vid årets Påsk segling.

Skepparen fick till en Äppelpaj till dessert som också fick godkänt.

Något man inte tänker på är hur väl elsystemet fungerar, all belysning är av LED typ , kylen fungerar föredömligt och den väldigt överdimensionerade Generatorn på 115A fyller snabbt upp 5 batterier. Batterimonitoreringen med ström in och ut kopplad till en liten intelligent krets gör att man hela tiden har björnkoll på hur det står till med antalet Amperetimmar kvar eller när man skall behöva börja tänka på att ladda.

Avslutningsvis är det en absolut lovsång till solcellsventilatorerna. Att de snurrar på från tidig morgon till sen kväll under sommaren är väl inte att förundras över men att de snurrar även på vintern under den genomskinliga presenningen är bättre än vad vi vågat hoppas på. Många timmar har det blivit och det skall bli spännande att se hur länge de håller. Märket är Sunvent och såldes av Claes Ohlsson, tror Biltema sålt samma fabrikat. Luft utbytet är fantastiskt fint och det ger verkligen en torr fin innemiljö. De är verkligen lättstartade och har solskivan bara nått någon timme efter gryning börjar det snurras så sakteliga för att gå med fullfart någon timme senare
Bidragande till trevligt klimat inne är säkert isoleringen av skrovsidorna som håller kondensen i båten till ett minimum samt att spisen ju inte avger någon vattenånga då den går eftersom denna följer med avgaserna ut.

Inte ens halvårsvis försening vad gäller rapportering men Matchless är klar sedan länge och har två säsonger av segling under bältet!

Likt en Ketchupflaskas oöverträffade förmåga att spotta ur sig allt eller inget har författaren haft svårt att få ur sig det där allra sista i ur byggnationen. Tempot var under våren 2012 stundtals varit lätt hektiskt för att möta de riktigt hårda deadlines som sattes upp för att Matchless äntligen skulle få bukt med ett evist rykte om att hon över åren utvecklat svår Vattuskräck. Att blogga har faktiskt inte ens dykt upp som en option över möjliga aktiviteter.

Vi vet nu att ryktena om Vattuskräck var kraftigt överdrivna men för säkerhetsskull lät vi henne provbada i Vänerns sötvatten innan hon fick sin första kallsup saltvatten på länge då Göteborgs hamn lades i kölvattnet och vi närmade oss hemmahamn på Hälsö.

Processen att " bli klar" med bygget inför sjösättning är i sig intressant då det ju dyker upp många så svansar från tidigare delprojekt som av någon anledning ( oftast saknad av någon detalj som måste införskaffas) inte nått fulländning.

Helt plötsligt skall varje sådan där svans kuperas , come hell or high water och när de inte låter sig tämjas direkt infinner sig en viss press då tidigare nämnda deadlines rycker allt närmare...

Planen sedan införskaffandet av båten har varit att hon skulle få rulla de dryga 10 milen öster ut till Gävle för sjösättning och sedan antingen kanalfärd till Göteborg eller en mer kustinspirerad inspektion av våra sydligaste farvatten. När vi nu efter alla år hade bestämt oss för att vara klara insåg vi att andra åtaganden pressade på och tiden för en lång jungfrufärd inte fanns där.

Kerstin som är kreativ till naturen och dessutom inte blyg för att fatta beslut tog en tur på Nätet och kom snabbt upp med lösningen om en transport per lastbilssläp till Kristinehamn och sedan sjösättning där för att ta en tredjedels kanalfärd ner till Göteborg.

Den planerade sjösättningen i Gävle med intresserade åskådare som följt eller till och med blivit involverade med allahanda support under alla år blev ju då helt omöjlig och Kerstin som inte räds den typen av små problem proklamerade omedelbart att Öppet Garage skulle hållas kvällen före färden västerut. Alla inbjöds och det gick till och med att få till lite skaffning med tillhörande bubbel för dem som så önskade.

 

Kvällen innan öppet garage och således avfärd minus 48 timmar så höll undertecknad på med att dra nytt kablage i masten som limmades in i profilen med Sika. Några masonit bitar behövdes för att kila fast alla kablarna medan sikan stelnade och det var lite stressigt i största allmänhet vilket säkert bidrog till att de närmaste veckorna fick högerhandens ringfinger vara bandagerat efter en del ihoptråcklande på akuten.  Första gången som jag lyckats såga mig med bandsågen , helt onödigt på alla sätt och vis men mycket tur i oturen då fingret klarades galant och endast ärrvävnad är bestående men.

Man kan ju inte nog påpeka vikten av att inte stressa, slarva eller hålla ordning på sin arbetsplats och jag kan direkt erkänna att jag bröt mot allt det där...

Nåväl transport av båten var bara en enda stor njutning från start till dess att hon hängde där i travel liften beredd att plumsa.

Thomas på Thomas Sjöstrands åkeri som specialiserat sig på det här med Segelbåttransporter få allra högsta betyg. Trevligare kille som dessutom i allt är ett fullblodsproffs på att lyfta , lasta och sedan köra mjukt och fint från Falun till Kristinehamn.
Inte en skråma på något och båten åkte kungligt på det specialbyggda släpet med luftfjädring.
Skall du transportera båt är det detta företaget som gäller , blir en väldig skillnad när det är en kille med egen båt som dessutom byggt båtar och verkligen vet hur man ser till att inte lyfta sönder grejor.

Nästa mycket positiva bekantskap är Bosse på Gustavsviks marina, en underbar Värmlänning som med sitt trevliga sätt gjorde att vi kändes oss hemma de där dagarna vi gästade honom efter det att han satt Matchless i sjön.

 

 Första doppet på riktigt många år! Lite kallt?

Mastkran lånades och OE36 grabbarna från Karlstad som förbereder en Jordenruntsegling kom och hjälpte till med på mastning. Allt helt odramatiskt förutom att undertecknad hade missat att mastfoten inte stod helt rätt och att masten således inte kommit hela vägen ner vilket gjorde att det innan detta uppdagades var lite knepigt att få toppvanten att räcka till längdmässigt..

Jungfruturen gick från Gustavsviks marina till Kristinehamns gästhamn inte den längsta sträcka men inte helt odramatisk då det var mörker navigering i okända vatten och att helt plötsligt såg det ut som motorn gick varm...naturligtvis var undertecknad ensam ombord då sonen Kim körde bilen runt viken...
Det hela avlöpte väl och ny termostatgivare införskaffades vilket gjorde tempproblematiken aningen mindre. Så här nu i efterhand kan det väl konstateras att propellern som är en 3 bladig Volvo Penta folding 16X11 är för stor och att den inte fick motorn att varva till mer än 2200 rpm ens när allt var helt fräscht vad gäller havstulpaner etc.

Första tur under segel gick från Kristinehamn till Otterbäcken och naturligtvis blåste det 12m/s rakt i näsan. Fantastisk kryssbåt och Autopiloten är riktigt bra på att " segla".
Vänerns lite kort och krabba sjö gjorde att fördäck stundtals överspolades och naturligtvis kan man genast konstatera att Nicros sol cellsventilator inte tål den  mängden av vatten utan att släppa igenom en del in i förpiken...

My behöver torka efter etappen Kristinehamn-Otterbäcken. Bra första insats om 27Distans kryss i ordentligt med vind!

Vackert väder nästkommande dagar och det var verkligen goväder över Vänern och ner genom Götakanal mot hemmahamn på Hälsö.

 

 

 

 

Göteborgs hamn angörs från Norr, Läppstiftet i bakgrunden. 

 

På plats vid bryggan på Hälsö

En lång resa från påbörjat projekt till färdig segelbar båt var slutfört med mängder av tillfredställelse och en aning saknad. Att bygga båt har verkligen varit mer än kul och trevligt.

Hela gänget njuter av att vara i hamn.

Nu följer nästa fas, segla njuta och säkerligen 1000 små göra klart eller ändra på projekt!

Som min pappa Hans alltid sa "A thing of beauty is a joy forever", tack till alla er som gjort resan möjlig.

2012 års första inlägg

Knepigt vad det kan vara mycket som får en att inte uppdatera bloggen, små tilldragelser som att korsa Biscaya med en gammal kompis eller helt enkelt att kameran inte varit på plats på länge.
Tur att det är lite mer ordning på sonen Kim han kan han, både snickra ta kort och dessutom påminna gubben om att göra ett inlägg.

Sedan senast har det ju som sig bör hänt en del på färdigställarfronten. Lister och ändå fler lister har hittat rätt och garnering för att täcka isolering har mallats sågats och sitter nu på plats.

Som synes räcker inte ögonmått när garneringsbitar sågas, örblicken måste dammas av och koncentrationen är på topp!
Att göra mallar av masonit för att sedan såga ut dessa färdigjusterade i 6 mm plywood var finfint. Kul att skruva fast i de tidigare fastplastade halva elrören där skruvarna verkligen drar!

Med nya brillor kunde gubben någorlunda hålla sig till de noggrant ritade linjerna men även här var örnblicklig koncentration nödvändig.

När nu garnering är fastsatt är det ju bara att göra avslutande krökta lister längst i aktern och sedan fram med lackpenseln så skall ju stickkojerna snart få sina dynor ditlagda.

Att göra dynor är ju inte så helt utan en ordentlig arbetsinsats. Kära hustrun har tagit det projektet på sitt ansvar och efter både inplockade offerter och en hel del funderande blev det Kungssängen som fått förtroendet att såga till kallskum efter vårt noggranna mallande. Nya dynor skulle enligt intagna offerter betinga 35-40000 kr färdiga och alternativet att kavla upp ärmarna och smörja symaskinen kommer att kostnadsmässigt landa på ca 15000. Då Kerstin tjuvtränat på att klä om salongen till Grand Soleil 52 an förra året har hon ju både visat sig vara urstyv på det här hantverket och dessutom tillräckligt envis så dynerna är så gott som hemma...

Kim poserar framför insatt garnering i salongen, återstår att sätta dit ryggstöd så han kan få inta en mer " laid back" pose`.

Ibland kan man ju bara konstatera att det händer något med kroppen på sisådaär 25 år, se hur bekvämt killen sitter i kojen som farsan med en del pust och stånk tar sig in och ur.
Eller så är det kanske så att båten krymp under byggtiden, får kontrollmäta!

Att ligga på rygg och finmäta duger dock den stelare generationen väl till fortfarande .

Med duktig snickare var det en snabb sak att få garnering klar i båda stickkojerna!

Då lister som skall hålla alla dynor på plats böjlimmats och satts på plats fick vi konstatera att den en gång så välfyllda burken med 10mm plugg började sina.

My fick rycka in för att återställa balansen och ytterligare 300 plugg färdigställdes i ett nafs. Undrar hur många tusen det har gått år inkluderande de som sitter i Teakdäcket??

Hoppas att ingen från arbetsmiljöverket ser bilden , pappan skäms faktiskt när han ser hur älsklingens underbara hår ligger så nära borrmaskinen!

Pluggband!

Nu börjar det fyllas på igen!

Bara att limma , hugga av och slipa de skruvhål som ännu inte täckts.

Listigt slut på 2011 och förmodligen en listig start på 2012

2011 är på många sätt året som för familjen Nyblom går till historien som ett annorlunda år där både kära hustrun och jag tvingats se våra kära pappor lämna oss.
Min far Hans som varit med sedan första stund och tillbringat så många produktiva timmar , dagar och år under OE projektet är saknad varje stund men ändå med i processen där vi nog kan börja skönja upploppet och målgång.
Pappa sa att OE 36 an är en drömbåt och det var starkt bidragande till att projektet startades.
I saknaden av en mycket älskad pappa är det skönt att i många detaljer få se frukten av mycket gemensamt arbete och få en annan sak han sa materialiserad " a thing of beauty is a joy forever" eller varför inte det som han upprepade från sin far " allt arbete värt att utföra är värt att utföras väl".

Så här just före årets slut börjar List arbetet. Att få väl avpassade och nogrannt inpassade lister att höja och fullborda helhetsintrycket är tidskrävande men mycket tillfredställande. Lite som att framkalla och förstora ett kort.
Passform och intryck beror på hur mycket tålamod och envishet som läggs ner , först på mallning med "tårtkartong" och sedan med bandsåg och puts.

När listerna vid huvudskottet kom på plats blev det näst intill omöjligt att inte få dit Klocka , Barometer och kombinerad temp/ hygrometer.

På styrbords sidan sitter det en liten platta från Kappseglingar i Kiel 1949. Plattan sattes upp i Farfars Koster Cadensa då Pappas familj seglade dit från Marstrand efter inbjudan att delta i kappseglingarna 1949. Den lilla eldsröda fågeln har sedan först prytt sin plats i Farfars efterföljande Skärgårdskryssare Capella som pappa med sina två bröder seglade till Kanarieöarna med i slutet av 50 talet och sedan i Pappas konverterade folkbåt Viktoria som utgjorde starten på mina seglingsäventyr. Jag hoppas innerligt att fågeln skall fortsätta få sitta och påminna oss om alla trevliga tidigare seglingsupplevelser som gjorts i familjen under de nu 4 generationer där den varit med.

Att sätta upp lister på de fastplastade skotten är ju i sig inte svårt men värt att notera är kanske att en urfräsning för plasten underlättar att få det rakt och snyggt.

Det var också kul att få taklådan för kikaren uppsatt ovan navbordet.
Många olika teorier har dryftats för att kunna få bestämt färgsättning på lådan. Som synes segrade vit undersida för att ge ett så nätt intryck som möjligt över förslaget med hela lådan i lackat utförande.

Så får 2011 års byggande och Bloggande läggas till handlingarna. Det går ganska snabbt att se att aktiviteten varit högre i båda diciplinerna under detta år och det är väl gott. Nyårs löften brukar inte undertecknad ge men i år vill jag göra ett undantag och lova att Matchless skall få plumsa i sitt rätta element om några månader- får tillstå att tanken nästan är lite svindlande.Gott slut och Gott Nytt , jag vet att jag med stor sannolikhet kommer att börja året med listigt arbete...

One mile high!

Milstolpar kan ju behövas oaktat åt vilket håll man mäter.
Då jag i ett tidigare yrkesverksamt liv mätte vertikalt lika mycket som horisontellt för att bestämma position och totalenergi blir one mile high inte helt fel då det ju inte är lite energi givande att skåda en färdig navplats!!!!

Det är ju extra kul att notera ( ta i ett riktigt stort stycke trä!!) att trots vad som känns som kilometervis med kabel och kopplingar så lyser det, surrar eller knäpper på avsett sätt utan avbrända säkringar eller andra pikanta överaskningar.
Det enda som riktigt återstår är de många dimbara LED lamporna som helt lyser med sin frånvaro. Jag måste tillstå att det totalt gått mig förbi att det finns både dimbara och icke dimbara ledlampor och rätt sort får inhandlas efter helgerna.
Notabelt kan kanske vara att trots att Blaupunkt stereon är gammal och mer köpt för att den design mässigt passar väl in är det fint att det går att välja bort CD växlaren och köra på en mer Iphone vänlig plugg..dessutom inbillar sig skepparen att det kan vara bra med den extra uteffekten som GSM delen i radion kan bistå med..

PÅ temat att återanvända gammal teknik är det väl kanske värt att nämna att NMEA in ut sköts via Actiscensc modul som kopplar ihop NMEA utrustningen med en kommande Laptop och för detta sticker en USB kabel fram ur inredningen.

AIS är ju framtidens melodi och naturligtvis är allt framdraget och kopplat för denna manick inklusive den antennsplitter som krävs för att denna nya manick skall kunna kompa på VHF antennen i mast toppen.

När den visuella och kopplingsmässiga euforin över navplatsens fullbordan lagt sig en smula anträddes den mer dimmiga uppgiften att kontaktlimma in isoleringen i stickkojerna. Detta gick lätt sånär som på skyddsmaskens oförmåga att filtrera ut kontaktlimmets lättlösta delar.

Ganska snart konstaterades det att det var gudasänt att slippa vistas i ruffen då ångorna från drygt en liter kontaktlim anträdde sin resa mot stratosfären under torkningsfasen.
Fastsättningen kräver bara ett gott sikte mot de tidgare gjorda inriktningsmärkena och hugget i limmet är imponerande. När bitarna är på plats är den personliga höjden återigen närmare åtminstonde en quater mile och det är skönt att lämna projektet för total uttorkning och avluftning.

Tidig Julklapp

Tomten har ibland lite bråttom och får svårt att tya sig.
När båtens klapp kommer nerdimpande från Spanien efter vår kära sons försorg som beställt hos det specialiserade företaget som normalt levererar till hans företag är det riktigt svårt att inte slita upp paketet!!

Hur är storlek , räcker XL till skepparen och framför allt hur är kvaliten??

Jo allt perfekt och intet öga torrt när tröjor och till och med strumpor med båtnamn och OE logga trollas fram ur paketet.

Strumporna görs normalt för proffs cyklister och sitter som gjutna, skönt att tröjorna är mindre tight figursydda då ju just figur kan vara en pikant filur att hantera. Invävd logga på bröstet och tryckt ritning på ryggen.

Nu skall man väl nästan kunna bli ledsagad åter till båten om man skulle drabbas av någon sorts blackout...

Kallstartanordning m.m MD11 C

Den lilla fartygsmaskinsliknande skapelsen MD11C från Volvo Penta har ju en ganska klurig kallstartannordning som skall underlätta start genom att ge en fetare dieselblandning ( spruta in mer Diesel) under start.
Den är helt enkelt en knapp som trycks ner efter det att gasreglaget ställts i läget väl ur tomgångsläge och som sedan stannar i detta läge tills det att man minskar gasen ner till tomgång efter start.

Nackdelen är i fallet med segelbåt med väl inbyggd motor att det blir ett väldigt sjå att komma åt att trycka ner knappen varför finessen nog sällan används.

Efter mycket funderande och ritande konstruerades en liggande rostfri plåt med enkelt nedvikt kant som trycker ner kallstart knappen när man drar i ett vireförsett handtag i akterstuven.
Konstruktionen är återfjädrande och går lätt och fint utan stora krafter på något sätt. Nedan några bilder på tingesten:

Den lilla gjutjärnsgenuan har ju annars ett enkelt uppbyggt övervakningssystem med varvräknare , tempmätare samt generator och oljetrycks lampor.
Föredömligt enkelt på många sätt men vi funderade lite i termer av att det är inte helt osannolikt att tempen kan sticka eller oljetrycket försvinna utan att det uppmärksammas av en besättning som inte kommer att kika på instrumentpanelen hela tiden.
Av resonemanget följer önskemål om en lite akustisk signal om att allt inte rapporteras vara normalt i maskinrummet.

Kikar man på elsystemet kan man ganska direkt se att oljetrycklampan tänds då oljetrycket är så lågt att givaren jordar mot motorblocket.

Iden att koppla in lämplig högljudd elektronisk summer i serie med oljetryckslampan på instrumentpanelen var ganska given och dessutom mycket enkel att realisera.
Olägenheten med att få oljud vid start och stopp kompenseras med råge av att man får kvitens på att oljetryckvarningen fungerar.

Sedan är det ju klart att det vore fint att få varning vid för hög vattentemp i sötvattenkylningen eller vid utebliven sjövatten cirkulation eller varför inte vid något så hemskt som brand i motorn...Svårt? Dyrt?

Nej knappast!

Den ovan beskrivna funktionaliteten med oljetryck givaren går att använda till alla de ovan beskrivna önskemålen!

Tekniken är att använda små bimetall termostater ( Normalt öppna) som sluter vid den temperatur där ditt gränsvärde går. Exempel kylvattentemperatur max 100 grader. Från anslutningen på oljetrycksgivaren dras en sladd till en bimetall termostat som bultas fast med anliggning mot kyllimpan. Denna ansluts sedan till motorblocket i ena änden och sladden från oljetrycksgivaren i andra. Vid temp 100 grader kortsluts oljetryckssladden och summern tjuter samtidigt som oljetryckslampan tänds.

Rorsman kommer att konstatera att allvarligt fel föreligger och ser att tempen är hög. Sannolikheten för samtidigt lågt oljetryck är väl inte så stort men responsen vid allvarligt fel måste vara den samma:
Sänk motorvarvet och analysera!

Vi har valt att även lägga in en liknande funktionalitet med en varning om avgasslangen just efter avgaskröken går över 80 grader då det ju i så fall finns någon blockering eller annat fel i sjövatten flödet.
Även i detta fall kommer oljetryckslampan och summer tändas men det är snabbt gjort att kika på motortemp samt se om något kylvatten följer med avgaserna ut eller ej och på så sätt kunna avgöra snabbt vad varningen verkligen rör sig om.

Vill man är det ju enkelt att separera de olika varningarna och använda en lampa för varje men i vårt fall är vi nöjda med att kunna konstatera att vi har akustisk varning för de allvarliga felen där åtgärden är att kontrollera motorn.

Brandvarning är en lite annan digitet på och för detta ändamål används egen lätt identifierbar siren. Strömmen tas från samma matning som driver de två cirkulationspumparna och detta medför ju i praktiken att systemet bara kan varna då tändningen är på.
Annars används 3st 75 graders bimetall termostater som var och en triggar sirenen om det blir för varmt.

Skulle den sirenen gud förbjude triggas är det bara att stänga av motorn både med stopp reglage och även tändning av innan brandsläckaren som sitter i sittbrunn men är förbunden med motorrummet med ett 10 mm kopparrör aktiveras.
Brandsläckaren just nu är av pulvertyp men ambitionen är att byta mot någon som har en gas som binder syret och kväver elden ( Samma arbetssätt som det förbjuda Halon släckmedlet som idag bara får användas i flygplan)

I sammanhanget tycker jag det känns riktigt skönt med ett motorisoleringsmaterial som inte brinner. (Quietlife 2 Quiet, 45mm inköpt hos ASAP supplies i England för ca 70 pund kvadratmetern)

Jag har provat att köra gasolbrännare på ena sidan om en platta och hålla handen på andra. Det glöder fint i ytskiktet som säkert blir en 1000 grader varmt men inget börjar brinna.
Skivornas pris är avskräckande men är väl bara utifrån brandskyddsperspektivet värda sitt pris. Ser fram emot att få se hur mycket de dämpar de högljudda Ponnierna under huven... kan nämna är att det går fantastiskt fint att såga skivorna mycket exakt med en bra bandsåg(glasfiberväven uppåt under sågningen...)