Listigt slut på 2011 och förmodligen en listig start på 2012

2011 är på många sätt året som för familjen Nyblom går till historien som ett annorlunda år där både kära hustrun och jag tvingats se våra kära pappor lämna oss.
Min far Hans som varit med sedan första stund och tillbringat så många produktiva timmar , dagar och år under OE projektet är saknad varje stund men ändå med i processen där vi nog kan börja skönja upploppet och målgång.
Pappa sa att OE 36 an är en drömbåt och det var starkt bidragande till att projektet startades.
I saknaden av en mycket älskad pappa är det skönt att i många detaljer få se frukten av mycket gemensamt arbete och få en annan sak han sa materialiserad " a thing of beauty is a joy forever" eller varför inte det som han upprepade från sin far " allt arbete värt att utföra är värt att utföras väl".

Så här just före årets slut börjar List arbetet. Att få väl avpassade och nogrannt inpassade lister att höja och fullborda helhetsintrycket är tidskrävande men mycket tillfredställande. Lite som att framkalla och förstora ett kort.
Passform och intryck beror på hur mycket tålamod och envishet som läggs ner , först på mallning med "tårtkartong" och sedan med bandsåg och puts.

När listerna vid huvudskottet kom på plats blev det näst intill omöjligt att inte få dit Klocka , Barometer och kombinerad temp/ hygrometer.

På styrbords sidan sitter det en liten platta från Kappseglingar i Kiel 1949. Plattan sattes upp i Farfars Koster Cadensa då Pappas familj seglade dit från Marstrand efter inbjudan att delta i kappseglingarna 1949. Den lilla eldsröda fågeln har sedan först prytt sin plats i Farfars efterföljande Skärgårdskryssare Capella som pappa med sina två bröder seglade till Kanarieöarna med i slutet av 50 talet och sedan i Pappas konverterade folkbåt Viktoria som utgjorde starten på mina seglingsäventyr. Jag hoppas innerligt att fågeln skall fortsätta få sitta och påminna oss om alla trevliga tidigare seglingsupplevelser som gjorts i familjen under de nu 4 generationer där den varit med.

Att sätta upp lister på de fastplastade skotten är ju i sig inte svårt men värt att notera är kanske att en urfräsning för plasten underlättar att få det rakt och snyggt.

Det var också kul att få taklådan för kikaren uppsatt ovan navbordet.
Många olika teorier har dryftats för att kunna få bestämt färgsättning på lådan. Som synes segrade vit undersida för att ge ett så nätt intryck som möjligt över förslaget med hela lådan i lackat utförande.

Så får 2011 års byggande och Bloggande läggas till handlingarna. Det går ganska snabbt att se att aktiviteten varit högre i båda diciplinerna under detta år och det är väl gott. Nyårs löften brukar inte undertecknad ge men i år vill jag göra ett undantag och lova att Matchless skall få plumsa i sitt rätta element om några månader- får tillstå att tanken nästan är lite svindlande.Gott slut och Gott Nytt , jag vet att jag med stor sannolikhet kommer att börja året med listigt arbete...

One mile high!

Milstolpar kan ju behövas oaktat åt vilket håll man mäter.
Då jag i ett tidigare yrkesverksamt liv mätte vertikalt lika mycket som horisontellt för att bestämma position och totalenergi blir one mile high inte helt fel då det ju inte är lite energi givande att skåda en färdig navplats!!!!

Det är ju extra kul att notera ( ta i ett riktigt stort stycke trä!!) att trots vad som känns som kilometervis med kabel och kopplingar så lyser det, surrar eller knäpper på avsett sätt utan avbrända säkringar eller andra pikanta överaskningar.
Det enda som riktigt återstår är de många dimbara LED lamporna som helt lyser med sin frånvaro. Jag måste tillstå att det totalt gått mig förbi att det finns både dimbara och icke dimbara ledlampor och rätt sort får inhandlas efter helgerna.
Notabelt kan kanske vara att trots att Blaupunkt stereon är gammal och mer köpt för att den design mässigt passar väl in är det fint att det går att välja bort CD växlaren och köra på en mer Iphone vänlig plugg..dessutom inbillar sig skepparen att det kan vara bra med den extra uteffekten som GSM delen i radion kan bistå med..

PÅ temat att återanvända gammal teknik är det väl kanske värt att nämna att NMEA in ut sköts via Actiscensc modul som kopplar ihop NMEA utrustningen med en kommande Laptop och för detta sticker en USB kabel fram ur inredningen.

AIS är ju framtidens melodi och naturligtvis är allt framdraget och kopplat för denna manick inklusive den antennsplitter som krävs för att denna nya manick skall kunna kompa på VHF antennen i mast toppen.

När den visuella och kopplingsmässiga euforin över navplatsens fullbordan lagt sig en smula anträddes den mer dimmiga uppgiften att kontaktlimma in isoleringen i stickkojerna. Detta gick lätt sånär som på skyddsmaskens oförmåga att filtrera ut kontaktlimmets lättlösta delar.

Ganska snart konstaterades det att det var gudasänt att slippa vistas i ruffen då ångorna från drygt en liter kontaktlim anträdde sin resa mot stratosfären under torkningsfasen.
Fastsättningen kräver bara ett gott sikte mot de tidgare gjorda inriktningsmärkena och hugget i limmet är imponerande. När bitarna är på plats är den personliga höjden återigen närmare åtminstonde en quater mile och det är skönt att lämna projektet för total uttorkning och avluftning.

Tidig Julklapp

Tomten har ibland lite bråttom och får svårt att tya sig.
När båtens klapp kommer nerdimpande från Spanien efter vår kära sons försorg som beställt hos det specialiserade företaget som normalt levererar till hans företag är det riktigt svårt att inte slita upp paketet!!

Hur är storlek , räcker XL till skepparen och framför allt hur är kvaliten??

Jo allt perfekt och intet öga torrt när tröjor och till och med strumpor med båtnamn och OE logga trollas fram ur paketet.

Strumporna görs normalt för proffs cyklister och sitter som gjutna, skönt att tröjorna är mindre tight figursydda då ju just figur kan vara en pikant filur att hantera. Invävd logga på bröstet och tryckt ritning på ryggen.

Nu skall man väl nästan kunna bli ledsagad åter till båten om man skulle drabbas av någon sorts blackout...

Kallstartanordning m.m MD11 C

Den lilla fartygsmaskinsliknande skapelsen MD11C från Volvo Penta har ju en ganska klurig kallstartannordning som skall underlätta start genom att ge en fetare dieselblandning ( spruta in mer Diesel) under start.
Den är helt enkelt en knapp som trycks ner efter det att gasreglaget ställts i läget väl ur tomgångsläge och som sedan stannar i detta läge tills det att man minskar gasen ner till tomgång efter start.

Nackdelen är i fallet med segelbåt med väl inbyggd motor att det blir ett väldigt sjå att komma åt att trycka ner knappen varför finessen nog sällan används.

Efter mycket funderande och ritande konstruerades en liggande rostfri plåt med enkelt nedvikt kant som trycker ner kallstart knappen när man drar i ett vireförsett handtag i akterstuven.
Konstruktionen är återfjädrande och går lätt och fint utan stora krafter på något sätt. Nedan några bilder på tingesten:

Den lilla gjutjärnsgenuan har ju annars ett enkelt uppbyggt övervakningssystem med varvräknare , tempmätare samt generator och oljetrycks lampor.
Föredömligt enkelt på många sätt men vi funderade lite i termer av att det är inte helt osannolikt att tempen kan sticka eller oljetrycket försvinna utan att det uppmärksammas av en besättning som inte kommer att kika på instrumentpanelen hela tiden.
Av resonemanget följer önskemål om en lite akustisk signal om att allt inte rapporteras vara normalt i maskinrummet.

Kikar man på elsystemet kan man ganska direkt se att oljetrycklampan tänds då oljetrycket är så lågt att givaren jordar mot motorblocket.

Iden att koppla in lämplig högljudd elektronisk summer i serie med oljetryckslampan på instrumentpanelen var ganska given och dessutom mycket enkel att realisera.
Olägenheten med att få oljud vid start och stopp kompenseras med råge av att man får kvitens på att oljetryckvarningen fungerar.

Sedan är det ju klart att det vore fint att få varning vid för hög vattentemp i sötvattenkylningen eller vid utebliven sjövatten cirkulation eller varför inte vid något så hemskt som brand i motorn...Svårt? Dyrt?

Nej knappast!

Den ovan beskrivna funktionaliteten med oljetryck givaren går att använda till alla de ovan beskrivna önskemålen!

Tekniken är att använda små bimetall termostater ( Normalt öppna) som sluter vid den temperatur där ditt gränsvärde går. Exempel kylvattentemperatur max 100 grader. Från anslutningen på oljetrycksgivaren dras en sladd till en bimetall termostat som bultas fast med anliggning mot kyllimpan. Denna ansluts sedan till motorblocket i ena änden och sladden från oljetrycksgivaren i andra. Vid temp 100 grader kortsluts oljetryckssladden och summern tjuter samtidigt som oljetryckslampan tänds.

Rorsman kommer att konstatera att allvarligt fel föreligger och ser att tempen är hög. Sannolikheten för samtidigt lågt oljetryck är väl inte så stort men responsen vid allvarligt fel måste vara den samma:
Sänk motorvarvet och analysera!

Vi har valt att även lägga in en liknande funktionalitet med en varning om avgasslangen just efter avgaskröken går över 80 grader då det ju i så fall finns någon blockering eller annat fel i sjövatten flödet.
Även i detta fall kommer oljetryckslampan och summer tändas men det är snabbt gjort att kika på motortemp samt se om något kylvatten följer med avgaserna ut eller ej och på så sätt kunna avgöra snabbt vad varningen verkligen rör sig om.

Vill man är det ju enkelt att separera de olika varningarna och använda en lampa för varje men i vårt fall är vi nöjda med att kunna konstatera att vi har akustisk varning för de allvarliga felen där åtgärden är att kontrollera motorn.

Brandvarning är en lite annan digitet på och för detta ändamål används egen lätt identifierbar siren. Strömmen tas från samma matning som driver de två cirkulationspumparna och detta medför ju i praktiken att systemet bara kan varna då tändningen är på.
Annars används 3st 75 graders bimetall termostater som var och en triggar sirenen om det blir för varmt.

Skulle den sirenen gud förbjude triggas är det bara att stänga av motorn både med stopp reglage och även tändning av innan brandsläckaren som sitter i sittbrunn men är förbunden med motorrummet med ett 10 mm kopparrör aktiveras.
Brandsläckaren just nu är av pulvertyp men ambitionen är att byta mot någon som har en gas som binder syret och kväver elden ( Samma arbetssätt som det förbjuda Halon släckmedlet som idag bara får användas i flygplan)

I sammanhanget tycker jag det känns riktigt skönt med ett motorisoleringsmaterial som inte brinner. (Quietlife 2 Quiet, 45mm inköpt hos ASAP supplies i England för ca 70 pund kvadratmetern)

Jag har provat att köra gasolbrännare på ena sidan om en platta och hålla handen på andra. Det glöder fint i ytskiktet som säkert blir en 1000 grader varmt men inget börjar brinna.
Skivornas pris är avskräckande men är väl bara utifrån brandskyddsperspektivet värda sitt pris. Ser fram emot att få se hur mycket de dämpar de högljudda Ponnierna under huven... kan nämna är att det går fantastiskt fint att såga skivorna mycket exakt med en bra bandsåg(glasfiberväven uppåt under sågningen...)

Att kunna hålla i sig kan ju vara bra

Då motorkåpor och stege monterades igen efter att ha legat och samlat damm på fördäcket under två år konstaterade kära hustrun att hon nog tyckte att ett gott grabbräcke vid nergången verkligen var på sin plats.

Som bilden nedan visar var det inte mycket att hålla i sig med här.

En snabb tur på det outsinliga nätet och då på jakt efter bilder på hur systerbåtarna har det på området gav vid hand lite olika utföranden men viktigast, inspiration för att skrida till verket.
Handtagena fick göras i tre delar och för att få till räcklig precision för att kunna epoxylimma och få maximal styrka bestämde jag mig för att skruva fast delarna under mallning och tillverkning.

Slutgiltig fastsättning och limning blir när listerna är på plats och vidare korrigeringar helt säkert inte behövs. Passar storleksmässigt bäst för stora starka händer men konstruktören tröstar sig med att späda små barn ändå inte når upp...

Kröka trä!!!

Att få det underbara materialet trä att följa de mer rundade former som är så väl passande i båtar är inte alltid det enklaste. Vill man sedan också få styrka och inte göra av med en halv kubikmeter i spill lådan är böjlimning väl värt att prova.
Jag har använt tekniken till de flesta lister kring dörrar,sidan på navigationsbordet och till och med den ganska stora långa sargen kring min köks Ö.

Jag tycker det är enkelt och passformen blir suverän om man är noggrann med form och har tillräckligt antal ingående träbitar.
Jag tog några bilder när en böjd list som går från horisontell till vertikal ovan navigationsbordet fick göras då det inte var en rät vinkel i böjen. Den passades ihop med ett färdigköpt handtag.

Vad man behöver är teak ( eller vilket trädslag man nu jobbar i) faner. själv har jag använt allt från 0.5 till 2mm beroende på hur tighta böjningara man gör.

Hemligheten ligger i att göra en god form att tvinga fast fanerpaketet under limning samt att kontrollera det villt uppskummande Polyuretan limmet som skall användas om man gör som vi gjort.

Det blir enklare om Teakfaneret får stå i vatten över natten då detta gör det enklare att böja tight samt att fukten faktiskt hjälper limmet att härda ( teaken torkas av då faneret inte skall vara blött utan endast fuktigt innifrån.

Förberedelser..är ju alfa och Omega. Lim , gladpack , massa tvingar och naturligtvis faner och form på plats innan operationen kan börja. ( Handskar är inte nödvändigt om svarta händer inte generar limmaren under en 3 veckors period efter limmandet)

Fuktiga fanerbitar som är både längre och bredare än önskad färdig storlek ligger klara för på pensling av PU limmet.

När fanerbitarna fått lim skall de läggas ihop och viras in i gladpacken innan paketet spänns upp mot formen med många tvingar.

Efter något dygn har limmet blivit hårt och paketet med mycket utskummat PU lim ( Obs i limfogen med presstryck skummar inte limmet)är redo för bearbetning till önskad färdigbredd i bandsågen.

När båda sidor blivit perfekt sågade kan man behöva fräsa spår vilket enklast görs med ett litet fräsbord.

Inpassning på plats och evt lackning så har man fått en stark list med god passform.
Jag tycker tekniken är enkel och har man inte hyvel kan ju färdig faner i olika tjocklekar inhandlas. Bandsåg och fräs skulle jag vilja säga är nödvändiga för att hålla god precision. Jag använder utslutande Vanligt Casco "vitlim" av utekvalitet för själva fastsättningen då det är behagligt att jobba med på alla sätt samt att det går att tvätta bort överflödigt lim så det inte blir några limfläckar.

Värme, behövligt under kommande vintern!

Sedan länge har en POD och en Eberspächer inhandlats allt för att få både snabb värme ( luft, Ebersprakare på Diesel) och långsam behaglig strömsnål ( POD fotogen vattenburen).Naturligtvis är det lite överkurs att ta detta grepp för att inte tala om allt installationsarbete med varmluftrör från längst akterut belägen stuv och vattenrör och radiatorer i salong och förpik. Det vattenburna systemet färdigställdes under sommarens varmare del och vid provkörning blev det nästan lite för mycket av det goda då det blev riktigt rejält varmt i garderoben och Pod värmaren som ju är en förvuxen fotogenlampa började flämta lite underligt. Ett samtal till de mycket trevliga tillverkarna gav vid hand att det var lite i underkant med radiatorer monterat ( 1,8m + handdukstork) samt litet utrymme för själva pannan och det blev helt enkelt för varmt där inne trots många ventilations öppningar. Provdriften var ju iofs lite löjlig då det var över 20 grader varmt i båten men fler/ längre radiatorer behövdes. Då ändå systemet skulle tappas och ytterligare någon eller några radiatorer installeras for fan i gubben och funderingarna på om det inte vore fint att få värme från motorn inte bara till varmvattenberedaren utan även till salongsvärme..och föresten en 220V panna är ju fint när man ligger på landström och ändå betalar för ström.........( break even på investeringen är säkert bara 14 år)

Hjertmans skulle passeras vid en liten utflykt och man kan ju alltid kika på Aldes el panna och värmeväxlare för att utnyttja värme från motorn, jo bara kika var det ju ja....
Ut från Hjertmans inser man att man utan tvekan skaffat en hel del kul tanke arbete på hur man nu skall få till detta lilla system som nu då snart kan värma båten oavsett situation.
Nämnde jag att element passande för toaletten inte gick att uppbringa vilket naturligtvis fick avhjälpas med lite kopparslagande.

Naturligtvis behövs också kopparrör för diverse tighta böjar och passager etc fabriceras och det är ju enkelt med lödböjar från en välsorterad VVS butik.

Ett litet tips är att på kopparröret löda fast en sådan där mässings ring som används i skruvkopplingar så blir det tätt mot slangen på första försöket! Det tidigaste installationerna krävde lite efterdragningar då det gärna läckte någon droppe då systemet svalnade.
När ändå man var i kopparslagar tagen så gjordes en tankmätare för både vattentanken i förpiken och salongen ( och för kommande evt tankar)genom ett större kopparrör med lödmuff med passande gängning för Vemas givare.
Röret ansluts till vattentankarna i botten och en liten avluftning i toppen och vips kan den mäta nivån från fullt i båda till tommt i den lägst belägna tanken.

Att montera elpannan var ne baggis då den fint fick plats i salongen och egentligen bara ersatte en bit slang i systemet , lite värre med värmeväxlaren från motorn som ju måste kunna anslutas och isoleras med bibehållet flöde vid el respektive fotogen drift. Detta löstes relativt lätt med två trevägs kulventiler och lite slang. Med tanke på hur enkelt det egentligen var är det irriterande att det tog nästan en timme att fundera ut. Att man sedan inte läser bruksanvisningen tillräckligt noggrannt för en så barnsligt enkel manick som en värmeväxlare och missar det där med att vattnet skall vara motströmmande ( Kalla elementvattnet kommer in i värmeväxlarens ände där varma motorvattnet går i retur) hör väl på något sätt till de saker man får bjuda sig själv på!
Det bör kanske poängteras att sötvattenkylningen på vår båt är lite annorlunda utformad med Martec värmeväxlaren sittande i akterstuven bredvid varmvattenberedaren samt att vi i tillägg till Martecs standard cirkulationspump satt ytterligare en i motorrummet (Kylvattnet cirkulerar i fasta koppar rör under sittbrunnen).
Med detta upplägg var det enkelt att koppla in värmeväxlaren även på motorkretsen. Att köra motorn för att kolla funktionen gick ju inte med båten på land så det fick bli omvänd bevisföring och elpannan satt i 2kw läge samt Poden på full effekt fick i tillägg till att värma båten även värma motorn som stod med tändningen på och surrande cirkulationspumpar. Med denna värmar konfig om 3,3kw blev det ett snyggt utslag på tempmätaren och motorn blev varm och go efter en god stunds värmande!

Nu står elpannan på så fort jag är i båten och vill jag ha varmt lite fortare är det bara att tända POD en så kommer ganska snart behaglig värme ur elementen som nu är dryga 2,5 m plus handdukstorken i garderoben. Ett tips för er som har den underbara lilla POD en är att tända med en liten gasol pistol och då värma brännarhuvudet en 45 sekunder innan veken vrids upp och tänds. På detta sätt kan man direkt vrida ner veken och få den där helt blå lågan POD en skall ha för att ge full effekt och inte sota

Ebersprakaren får vänta ytterligare lite på att sättas på plats i akterstuven då undertecknad först måste krympas på något sätt för att få plats i den mycket lilla hundkojan.
Ett alternativ med armförlängning har diskuterats och det hittills enda förslaget som skulle kunna fungera är att ta hand om alla matkassebäranden de närmsta åren. Problemet är att ansluta den fasta kopparslangen med dieslematningen som sitter under Sprakaren , detta då liggande på akterdäck med armarna ner i akterstuven.
Blir nog ett jobb för överjävliga svågern som inte bara är närmare 2 m lång utan också vig som en spagetti till skillnad från undertecknad som mer har karakteristika som ger kassaskåpsassociationer.

För att inte få några ideer om att ett litet kärnkraftverk skulla vara kul har nu kojbottnarna skruvats på plats och dessutom har sidorna mot skrovet plastats fast så som Olle Enderlein beskrivit i sin originalritning. Nu kommer den onde att behöva ta undertecknad innan han får för sig att göra några modifieringar till värmesystemet! Kojbottnarna i förpik , salong och aktre stickkojer utgör ju ritigt imponerande skrovförstyvningar, starkt det där!
På temat värme kan det ju vara klokt att isolera lite och sättet vi gör är att kapa 22 mm elrör på mitten , smältlimma in dem mot skrovet för att sedan plasta 3 lager 450g matta över dem. Dessa "revben" skall sedan teakgarneringen skruvas i och mellan limmas skrovisolering typ liggunderlag med 10mm tjocklek.

Nåväl då finns det 4 värmealstrare som bör kunna klara det mesta och ändå inser jag i skrivande stund att jag förutom min kära hustru som alltid är varm god och glad och tinar upp den mest djupfrysta gubbe ändå missat spisen som ju kan stå och ge värme i överflöd.

Det är en Wallas glaskeramikhäll som går på fotogen. Denna lite dyra tingest införskaffades innan bolaget lanserat sin diesel spis vilket nog varit förstahandsvalet vid inköp idag.

De 5 meter långa syrafasta avgasslangarna projekterades tidigat och las in utan mycket besvär då segelstuven gjordes om till stick koj. Vill inte riktigt tänka på hur mycket jobb det skulle vara idag. Fint det där med att avgaserna och framför allt fukten från förbränningen pyser ut där bak och inte inne i ruffen.
Nackdelen med spisen ( förutom att den kräver ström) är att den tar en stund att bli varm så det är plan ahead som gäller.
Jag får väl tillstå att det mest var utseende och en barnslig ibland uppblommande teknikfascination som förde tingesten ombord på Matchless.

Då ruffen nu är riktigt varm och go finns egentligen bara nackdelen att snickarboa i övrigt känns så förbankat kall då man kliver ner för att såga något på bandsågen etc...förmodligen tecken på en omedelbar förvekning.
Det är i alla fall skönt att kunna jobba i kortärmat i ruffen!!!