"2026 Kopparmora båtklubb, Matchless gillar ostkusten.

 Så nu har tiden hoppat till 2026 det har flutit mycket vatten under broarna och just Matchless är still going strong. Hon har provat att få befinna sig i familjen Sederholms ömma omvårdnad några år och numer vant sig vid ostkustens aningen mindre salta omgivning. Hon trivs fantastiskt bland båtarna på Kopparmora vilken sannolikt är en av Sveriges trevligaste och mest välskötta båtklubb. Lite cirklar har slutits och den ursprungliga ägaren har återinträtt i ägarroll och det där var ett kärt återseende som sent skall glömmas. 

Brygg förtöjning med rumpan in har introducerats på klubben men verkar inte bli någon fluga som manar till efterföljare.

Kopparmora är nog en av landets OE tätaste båtklubbar? Två EO36 och tre OE32! Noteras nedan den fantastiska Liva som byggts om av Beppe Backlund, mer fantastisk prestation har undertecknad inte träffat på. Det är en hissnade upplevelse att besöka den båten, här glider hon in i hamn.

Det är ju kanske först efter några år man får facit på hur det blev med allt det där man jobbade med och trodde sig kunna tänka ut. Att i princip allt fungerade var en glad överraskning. Nåja inte helt fläckfritt, lite intressant konstaterades att jag vid något tillfälle köpt in sk sockerbitar av fel fabrikat. Dessa spökade på två ställen. I navigations och instrumentsystemet där NMEA kommunikationen inte fungerade samt att Raymarine ekolodet fick för sig att tappa koncentrationen från tid till annan och glatt varna för grunt vatten tom när det var mer än 5 meter djupt. Det där blev väl mest upptäckt av en slump. Mycken felsökning slutade i just den där sockerbiten där det konstaterades att skruvarna var av vanligt stål. Efter byte fick man tillbaka NMEA och ekolodet har inte klagat en enda gång! Nästa säsong var det dags igen, Ankarspelet konstaterades inte helt lyda upp order vilket var irriterande då det fungerade ibland och ibland inte. Som förut omfattande felsökning för att återigen hitta maken till den andra broken och ja lösningen var återigen lika enkel. Det andra var en konstruktions miss som aldrig helt hade lösts, Peter vittnade om att motorn stundtals kunde bli lite varm och ja det där larmet som fanns har nog varit riktigt bra då om jag minns rätt det triggas igång vid 92 C vilket ju inte alls är någon temp som förorsakar verkliga problem. Nu var det hög tid att sona sina tidigare konstruktions förseelser och lösa det där.

Peter hade misstänkt gångvärmen som bov och kopplat ur den men det hjälpte inte. Jag tog mig en funderare och konstaterade att det ju faktiskt går utmärkt att flytta värmeväxlaren tom av MD17C storlek till motorn från akter skuffen. När det där gjordes togs det en konsultations tripp till de trevliga killarna hos Martec. Allt diskuterades och de föreslog att jag skulle byta till deras värme uttag som ju sitter i temperaturgivarens hål med ett T stycke så temperatur givaren blir kvar och dessutom ett vatten uttag.  Nu blir det ju så att man då börjar ta ut varmvatten på motorsidan om termostaten vilket ju kan diskuteras. Undertecknad konstaterade att han aldrig haft problem med att motorn gått för kall så att ta den diskussionen med de som konstruerat det där kändes mindre välbetänkt. Så sagt och gjort nu nästan originalsystem men principiellt väldigt överdimensionerat. Nu kan man väl ändå inte ha några problem med kylning?  Svaret är definitivt nej om man inte inkluderar det faktum att motor temperaturen förs efter lite längre motorgång kom upp precis i "gröna bågen". I praktiken gick motorn lite kall och detta även om man körde som om man äger en sjömack. 

Så tillbaka lite i tankeboxen, det är ju tydligt att den betydligt kraftigare cirkulations pumpen ( den eldrivna) trycker mycket vatten ut genom värme uttaget vilket gör att motorn inte börjar gå upp i temp förrän allt vattnet värmts i varmvatten beredaren. Sedan är nog kyleffekten också så hög att den stabiliserar hela systemet strax efter termostatens öppningtemperatur. Så nu blir det till lite mer glykol blaskande och tömma sustemet, flytta värmar uttaget till efter termostatens utgång, kanske en aningen högre temp på termostaten ( det är samma som till en gammal B18 så där finns det många temperatur varianter att välja mellan). Gångvärmen skall monteras in igen och den kommer nu att ligga efter varmvatten beredaren, skam den som ger sig. I teorin skall det nu fungera. Gubben har på gamla dagar vant sig att ha den här typen av diskusioner med Googles AI och kanske den typen av tanke turbo leder till bättre resultat än vad kaffe och bullar drivna human computers kan ståta med vad gäller beräkningskraft. Det återstår att se, det där blir testat först nästa år. 

En kille vid namn Trump har ju stökat till det ordentligt i mellanöstern vilket ju vid det här laget nog får ses som någon lite svärbegriplig tradition hos just innehavare av det där ämbetet. Gubben har funnit det för gott att låta Matchless få stå på land då han finner det svårbedömt om det finns risk för tillgångsbegränsningar vad gäller transport lösningar till Stockholm för en utlandsboende vid tiden för upptagning till hösten. 

Nu glömde ju jag en annan sak som behöver fixas. Den som läst bloggen kanske minns att det lades en del jobb på Teaddäcks fabrikation. Det som nu lite underligt dykt upp är att på delar av sittbrunnen har Bostiks nåtmassa bestämt sig för att återgå till ohärdad konsistens viket ju är lite kladdigt. På däck finns det ett 5 cm streck med samma fenomen. I övrigt är nåtmassan i nyskick och vad som föranlett detta är omöjligt att reda ut, kanske några patroner som fick någon felblandning eller något helt annat. Det underliga är verkligen att det förefaller som något som definitivt är lokaliserat på ett sätt som indikerar att det rör sig om ett antal patroner som gett det här utfallet. Tummarna hålls för att det inte är en sjuka som sprider sig men när nu båten är täckt är ju tillfället utsökt att gräva ut det mjuka och fixa problemet.

Att solen går ner i väster stämmer ju som tur är även på Ostkusten, skillnaden är väl att det inte blir så ofta man ser den gömma sig över havets horisont utan mer vanligtvis gömmer sig bakom något träd. hur som otroligt vacker vy! 

Med en vatten temperatur på 22C kände ju sig även den som badat lite mer i varmt vatten de senaste åren helt hemma och kunde ligga i obegränsat!

I övrigt noteras att det rullförsegel som Peter införskaffat och är en aningen mindre Genua är helt suveränt för gubbsegling. 

Sedan skall väl i sanningens namn det även nämnas att wallas spisen fick sig en riktig service med nya vekar och glödelement. de där spisarna är känsliga för att man använder korrekt bränsle och nu när det börjar bli riktigt länge sedan Statoil blå försvann får man kika lite extra på specifikationerna om man önskar sig felfri funktion.  Riktig djupdykning i ämnet ger faktiskt vid hand att precis samma produkt faktiskt fortfarande går att få tag på men den heter nu Exxon D60 om minnet inte sviker och säljs av kemi industrin som ett industri avfettningsmedel! Blir storförpackningar om man önskar det. Annars går det ju faktiskt att köra med Kemetyls produkt och som vanligt är det Isopropanol några procent som ser till att vatten absorberas och att tom förvaring under sträng vinterkyla inte leder till parrafin utfällning. Då funkar de där gamla sakerna felfritt.

Utifrån Matchless perspektiv var nog förra årets tur med nästa generation en höjdpunkt, Kim Matilda med sönerna Ebbe och Albin mönstrade på för att prova hur Matchless skötte sig när Sverige bjuder på i stort sett ihållande mycket kraftigt regn. Då förra årets värmebölja med 22C i vattnet är ett tydligt minne för gubben så var just de dagarna med barnbarnen ombord en klar väder kontrast. 

Året innan hade ju vår jycke Zeus provat på segling i Svenska vatten, hans samlade erfarenheter på området var uteslutande från medelhavssegling och då på ett lite större flytetyg. Nu kunde man direkt konstatera att han som inte direkt frivilligt badar längre än till mag djupt och mest är intresserad av att jag fiskar lyckades med flera ofrivilliga bad från både gummibår och bår under gång. att han fått flytväst visade sig vara en investering som betalades sig direkt, hantaget på ryggen gjorde hundfiske till en barnlek. Kanske han nu har lärt sig att de där hundarna i vattnet som bara visar huvudet är ganska trista kompisar vad gäller lek, de försvinner ju direkt när man hoppar i för att snacka med dom. att han skulle ändra personlighet vad gäller att vara först av gummibåten varesig detta gäller strandhugg eller när man skall äntra Matchless badplattform är nog inget att hoppas på men att hundar badar är egentligen inget att hänga upp sig på så länge de har flytväst. 

De mer skarpsynta i den yngre generation frågade så klart varför farfar inte hade flytväst i gummi båten när Zeus var så exemplarisk vilket lite olyckligt hade förevigats på en bild. Det bästa svaret fick bli att gubben börjar bli så gammal att han glömmer tom viktiga saker ibland...

Vad gäller Zeus fick det konstateras att han visst kan hoppa ur förpiken tom med luckan ståendes ca 30 grader bakåtlutad på staget. För varje tänkande människa föreföll det omöjligt men nu är ju Zeus inte en sådan och ser uppenbarligen vinklar och kroppsvridningar som åtminstonde jag inte riktigt förstår, jag såg bara i ögonvrån en hund skjuten i lustig vikel som landade på däck glatt hoppade över pulpit ner på bryggan och tog en helt egen tre timmars sightseeing på Värmdö. Han tyckte det var riktigt spännande med diverse dovhjort och rådjur som det ju finns gott om, uppenbarligen fraterniserade han frisk med lokalbefolkningen vilet visade sig tre dagar senare när en okänd kvinna på Pizzerian hälsade på honom och medelade mig att de träffats en stund hemma hos henne under hans utflykt. Han hade dock dragit gränsen vid att följa med in utan såg till att ha ryggen fri då han uppenbarligen ansåg att det fanns mycket mer spännande att utforska.

Husse hade ju gjort några lama försök att knalla runt och vissla efter honom och just när polisen kontaktats, telefonsamtalet var klart och gubben tittade upp över spryhooden kom en glad hund springande på bryggan, hoppade obehindrat över pullpit och indikerade att han nu var riktigt törstig samt att mat efter tre timmars träningspass vore en utmärkt avslutnig på en kul dag. 

Initialt nämndes ju Kopparmora båtklubb, den största tillgången är ju naturligtvis sällsynt trevliga människor på klubben men det förtjänas att även nämna hur lätt och kule det är att ha båt när en bra sublift finns, mastkranen är välbyggd, stor bra mastskjul med utsökt logisktik hjälp och fina bra underhållna bryggor. 

Så 2026 konstateras det att Matchless still going strong och trivs bättre än någonsin i Kopparmora!

Erfarenheter av Matchless efter två säsongers användning.

Vår OE är fortfarande ny såtillvida att hon ju faktiskt bara använts två säsonger.
Det mesta har fungerat fantastiskt bra och vi är alla riktigt stolta och glada över vår vackra båt.
Lite smolk i bägaren har varit att MD11an har blivit varm om man gått på högre varvtal än 1900.
Som nämndes i tidigare inlägg kom vi inte upp i maxvarvtalet med VP 3 bladiga folding propeller av snittet 16X11. Ny bladsats letades fram och då de där tingestarna inte direkt är billiga så hittade vi en begagnad. Nu visade det sig att Volvo inte märkt sina propellrar med diameter X stigning som brukligt är utan snarare en kod där man måste gå in i Volvos tabeller för att se vad det är för storlek , dessutom har man naturligtvis bytt system under produktionen och detta visade sig ha lite negativa konsekvenser för säsong nr 2... Undertecknad tog uppgiften om 16X11 på första propellern för vederhäftiga ingångsdata för inköp av bladsats nummer 2 vilken då blev en 16X10. Lite trist första tur då det konstaterades att inget förändrades, samma maxvarvtal och samma problematik och därmed dags att klia sig i huvudet.  Tyvärr gav lite detektivarbete vid handen att första bladsatsen även den var 16X10 så säsongen 2013 genomfördes liknande 2012!
Enda förbättring var att propellern som varit bar och polerad säsongen 2012 fick flera lager av Jotuns propellerfärg vilket fungerade mycket bra och den mängd havstulpaner vi hade vid upptagning 2012 fanns inte alls 2013.
Nu inför säsongen 2014 blir det ju tredje gången gillt. För vår båt kan vi nu konstatera att MD11C med S110 drev med utväxling 1:1,66 är 15X10 en perfekt propeller. Max effekt ger 2450varv per minut. Vi har ett Cruise läge med 1900 varv (6,0knop) som sparar soppa eller 2100 (6,4) som " high speed Cruise". Hatten av för Volvos " Ubåtspropeller" som ju går tyst, vibrationsfritt och har fint bett i backen!

Direkt efter den rekordtidiga sjösättningen i början av April konstaterades att även om allt gick riktigt bra så var det inte möjligt att gå i "emergency max" gas utan att temperturen återigen smög sig upp mot rödmarkering. Skepparn gillar inte detta utan vill kunna köra max i ett par timmar om det verkligen skulle vara nödvändigt. Nu gäller det att gå tillbaka och fundera lite på vad som gjorts annorlunda konstruktionsmässigt med alla fiduser såsom gångvärme , varmvatten och framför allt värmeväxlaren flyttad bak i akterstuven. Konstruktören ( undertecknad) har gjort sig skyldig till kopparrör med inlödda 90 graders böjar som dels genom böjarna samt de långa längderna vattnet skall strömma ökat strömningsmotståndet i systemet avsevärt.
En konsultation med de mycket hjälpsamma killarna på Martec ledde fram till att som första åtgärd byta impeller pumpen till en storlek större, Samma kapacitet som den 3 cylindriga MD17C men med samma fäste som Md11C införskaffades. Pumpen har större diameter men går att få dit med hjälp av lite omdragning av slangar då kombinationen med S drevet gör att det blir trångt.
Det blir ett ordentligt mycket större flöde av sjövatten och nu var skepparen nästan nöjd. När funderandet ändå var igång konstaterades att MD17C´s Martec värmeväxlare är 10cm längre och gott och väl får plats så en sådan införskaffades med tillhörande elektrisk cirkulationspump som även den har ungefär dubbel kapacitet mot tidigare.
Framgången total , märks att kylsystemet numer har ordentligt med överkapacitet och inte ens plågande av grejerna ger tendenser till att det går för varmt. Skumpa fram och glädjen av att ha besegrat problemet är total, SKAM DEN SOM GER SIG!!
En kul anekdot från säsongen 2012 var att motorn lämnades på tomgång efter passage av Albrektssunds kanal då genuan rullades ut och vi forsade söderut i en Västlig kuling. Motorisoleringen är så effektiv så inte ens Kerstin med sin goda hörsel på plats nere i båten reagerade på att motorn tuffade på hela vägen till Hälsö. Skepparen blev lite både förvånad och skamsen då han skulle starta motorn vid inrullning av Genuan bara för att konstatera att den redan gick..

 

Så här skall det se ut " High speed Cruise" med 10m/s i näsan i två timmar!

 

 

 

Nu till de riktigt positiva erfarenheterna, som så många andra tidigare har vidimerat seglar hon fantastiskt i lite sjö och gillar frisk vind i näsan med en höjdtagning som står få efter.

Goda människor skall ju inte bara ha det gott utan även ha lite tur. I stressen 2012 inför sjösättningen och diverse försök att såga av sig fingrar så hanns inte bordsfrågan i salongen att färdigställas. Skepparen hade ritat ett fast klaffbord och Hustrun och sonen var efter första säsongen kraftiga motståndare till den lösningens färdigställande. 2013 års säsongs första åtgärd efter sjösättning var därför att införskaffa Lagun bord med två fästplattor så samma bord fungerade både i sittbrunn och salong.
Det är bara att böja på nacken och konstatera hur otroligt bra det är med den där flexibiliteten Lagunbordet erbjuder.
Tack till insiktsfulla besättningsmedlemmar som såg till att en riktigt bra lösning ersatte den tänkta konstruktionen.

Att käka 4 st fungerar riktigt bra!

Nästa möjliga modifiering är att göra en lite större bordsskiva än det som erbjöds i ROCA´s sortiment men det är väl nästan lite överkurs...

 

Sittbrunns sittning går ju också utmärkt!

 

Att det dessutom går att stuva bord med ställning under ryggstöd i soffan på BB sida är ju helt fantastiskt bra.

Att den inbyggda Autopiloten från Raymarine är duktig på att hålla konstant vinkel mot vinden har jag ju skrivit tidigare men kika på kölvattnet denna tidiga morgon med motorgång sent förra säsongen norr om Mollösund-Spikrakt.

Nästa sak som inte nog kan prisas är kombinationen av vattenburen och luftburen värme. Det går att få värme snabbt med Ebersprakaren och det är skönt med den tysta vattenburna värmen från elpatronen eller POD fotogenkaminen när det skall sovas. Säsongen blir verkligen mycket längre och båten har inte tagits upp förrän första frosten har gjort däcket farligt halt både 2012 och 2013.
Gångvärme från motorn till det vattenburna systemet är verkligen också en hit som gör att med lite planering går det att ha fått lite god temperatur i kabinen vid ankring samtidigt som det finns kräm i batterierna och varmt vatten i kran.
Gubben duschade faktiskt på badplattformen sent i Oktober 2012 och kvicksilvret visade inte mer än någon plusgrad i luften.

Nästa prisande måste gå till Isotherm kylen/frysen. Att kunna få ha -10C i frys och +4 i kyldelen är fantastiskt. Dessutom fungerar systemet med verkligt låg förbrukning vilket säkert skall tillskrivas SP,"självpumpande" ( bordsgenomföring som leder värmen ut i vattnet), god isolering och kylmagasinet med det smarta styrsystemet som kör på maxfart och lagrar kyla då motorn går eller man ligger med laddning.

En liten modifiering till Ankarutrustningen i fören är att 50m kätting minskades till 15m och 40m treslagen polyestertamp splitsades ihop med kättingen. Anledningen är att det blir mycket vikt nog i förskeppet med 16kg CQR ankare på rulle och full vattentank i fören. Splitsen som användes ser ut så här.


 Den finns beskriven på http://www.bluemoment.com/warpchainsplice.html  fungerar fantastiskt fint med Lewmar ankarspelet och var föredömligt enkel att göra.
Ankar utrustningen har varit en fröjd att använda och vi ligger gärna på svaj tom i ganska tufft väder. Med ankar larmet påslaget på både Simrad plottern och gamla VDO lodet kan man sova gott väl trygg i att bli väckt om man skulle dragga.

Den fina ( och väldigt dyra) Fotogenspisen från Wallas har fungerat fint även om man måste vänja sig vid att den tar ett tag att starta så första åtgärd vid tanke på matlagning är spis på..
Nästa sak som är lite annorlunda är att ha en platta med hög och en med låg värme där man reglerar båda samtidigt. Vi hade lite problem med fotogendoft vid start och stopp med det visade sig att returslangen ner i tanken låg inte riktigt som den skulle efter påfyllnad av Fotogen i tanken.
Ugnen är suverän och tom Lammstek tillagades vid årets Påsk segling.

Skepparen fick till en Äppelpaj till dessert som också fick godkänt.

Något man inte tänker på är hur väl elsystemet fungerar, all belysning är av LED typ , kylen fungerar föredömligt och den väldigt överdimensionerade Generatorn på 115A fyller snabbt upp 5 batterier. Batterimonitoreringen med ström in och ut kopplad till en liten intelligent krets gör att man hela tiden har björnkoll på hur det står till med antalet Amperetimmar kvar eller när man skall behöva börja tänka på att ladda.

Avslutningsvis är det en absolut lovsång till solcellsventilatorerna. Att de snurrar på från tidig morgon till sen kväll under sommaren är väl inte att förundras över men att de snurrar även på vintern under den genomskinliga presenningen är bättre än vad vi vågat hoppas på. Många timmar har det blivit och det skall bli spännande att se hur länge de håller. Märket är Sunvent och såldes av Claes Ohlsson, tror Biltema sålt samma fabrikat. Luft utbytet är fantastiskt fint och det ger verkligen en torr fin innemiljö. De är verkligen lättstartade och har solskivan bara nått någon timme efter gryning börjar det snurras så sakteliga för att gå med fullfart någon timme senare
Bidragande till trevligt klimat inne är säkert isoleringen av skrovsidorna som håller kondensen i båten till ett minimum samt att spisen ju inte avger någon vattenånga då den går eftersom denna följer med avgaserna ut.

Inte ens halvårsvis försening vad gäller rapportering men Matchless är klar sedan länge och har två säsonger av segling under bältet!

Likt en Ketchupflaskas oöverträffade förmåga att spotta ur sig allt eller inget har författaren haft svårt att få ur sig det där allra sista i ur byggnationen. Tempot var under våren 2012 stundtals varit lätt hektiskt för att möta de riktigt hårda deadlines som sattes upp för att Matchless äntligen skulle få bukt med ett evist rykte om att hon över åren utvecklat svår Vattuskräck. Att blogga har faktiskt inte ens dykt upp som en option över möjliga aktiviteter.

Vi vet nu att ryktena om Vattuskräck var kraftigt överdrivna men för säkerhetsskull lät vi henne provbada i Vänerns sötvatten innan hon fick sin första kallsup saltvatten på länge då Göteborgs hamn lades i kölvattnet och vi närmade oss hemmahamn på Hälsö.

Processen att " bli klar" med bygget inför sjösättning är i sig intressant då det ju dyker upp många så svansar från tidigare delprojekt som av någon anledning ( oftast saknad av någon detalj som måste införskaffas) inte nått fulländning.

Helt plötsligt skall varje sådan där svans kuperas , come hell or high water och när de inte låter sig tämjas direkt infinner sig en viss press då tidigare nämnda deadlines rycker allt närmare...

Planen sedan införskaffandet av båten har varit att hon skulle få rulla de dryga 10 milen öster ut till Gävle för sjösättning och sedan antingen kanalfärd till Göteborg eller en mer kustinspirerad inspektion av våra sydligaste farvatten. När vi nu efter alla år hade bestämt oss för att vara klara insåg vi att andra åtaganden pressade på och tiden för en lång jungfrufärd inte fanns där.

Kerstin som är kreativ till naturen och dessutom inte blyg för att fatta beslut tog en tur på Nätet och kom snabbt upp med lösningen om en transport per lastbilssläp till Kristinehamn och sedan sjösättning där för att ta en tredjedels kanalfärd ner till Göteborg.

Den planerade sjösättningen i Gävle med intresserade åskådare som följt eller till och med blivit involverade med allahanda support under alla år blev ju då helt omöjlig och Kerstin som inte räds den typen av små problem proklamerade omedelbart att Öppet Garage skulle hållas kvällen före färden västerut. Alla inbjöds och det gick till och med att få till lite skaffning med tillhörande bubbel för dem som så önskade.

 

Kvällen innan öppet garage och således avfärd minus 48 timmar så höll undertecknad på med att dra nytt kablage i masten som limmades in i profilen med Sika. Några masonit bitar behövdes för att kila fast alla kablarna medan sikan stelnade och det var lite stressigt i största allmänhet vilket säkert bidrog till att de närmaste veckorna fick högerhandens ringfinger vara bandagerat efter en del ihoptråcklande på akuten.  Första gången som jag lyckats såga mig med bandsågen , helt onödigt på alla sätt och vis men mycket tur i oturen då fingret klarades galant och endast ärrvävnad är bestående men.

Man kan ju inte nog påpeka vikten av att inte stressa, slarva eller hålla ordning på sin arbetsplats och jag kan direkt erkänna att jag bröt mot allt det där...

Nåväl transport av båten var bara en enda stor njutning från start till dess att hon hängde där i travel liften beredd att plumsa.

Thomas på Thomas Sjöstrands åkeri som specialiserat sig på det här med Segelbåttransporter få allra högsta betyg. Trevligare kille som dessutom i allt är ett fullblodsproffs på att lyfta , lasta och sedan köra mjukt och fint från Falun till Kristinehamn.
Inte en skråma på något och båten åkte kungligt på det specialbyggda släpet med luftfjädring.
Skall du transportera båt är det detta företaget som gäller , blir en väldig skillnad när det är en kille med egen båt som dessutom byggt båtar och verkligen vet hur man ser till att inte lyfta sönder grejor.

Nästa mycket positiva bekantskap är Bosse på Gustavsviks marina, en underbar Värmlänning som med sitt trevliga sätt gjorde att vi kändes oss hemma de där dagarna vi gästade honom efter det att han satt Matchless i sjön.

 

 Första doppet på riktigt många år! Lite kallt?

Mastkran lånades och OE36 grabbarna från Karlstad som förbereder en Jordenruntsegling kom och hjälpte till med på mastning. Allt helt odramatiskt förutom att undertecknad hade missat att mastfoten inte stod helt rätt och att masten således inte kommit hela vägen ner vilket gjorde att det innan detta uppdagades var lite knepigt att få toppvanten att räcka till längdmässigt..

Jungfruturen gick från Gustavsviks marina till Kristinehamns gästhamn inte den längsta sträcka men inte helt odramatisk då det var mörker navigering i okända vatten och att helt plötsligt såg det ut som motorn gick varm...naturligtvis var undertecknad ensam ombord då sonen Kim körde bilen runt viken...
Det hela avlöpte väl och ny termostatgivare införskaffades vilket gjorde tempproblematiken aningen mindre. Så här nu i efterhand kan det väl konstateras att propellern som är en 3 bladig Volvo Penta folding 16X11 är för stor och att den inte fick motorn att varva till mer än 2200 rpm ens när allt var helt fräscht vad gäller havstulpaner etc.

Första tur under segel gick från Kristinehamn till Otterbäcken och naturligtvis blåste det 12m/s rakt i näsan. Fantastisk kryssbåt och Autopiloten är riktigt bra på att " segla".
Vänerns lite kort och krabba sjö gjorde att fördäck stundtals överspolades och naturligtvis kan man genast konstatera att Nicros sol cellsventilator inte tål den  mängden av vatten utan att släppa igenom en del in i förpiken...

My behöver torka efter etappen Kristinehamn-Otterbäcken. Bra första insats om 27Distans kryss i ordentligt med vind!

Vackert väder nästkommande dagar och det var verkligen goväder över Vänern och ner genom Götakanal mot hemmahamn på Hälsö.

 

 

 

 

Göteborgs hamn angörs från Norr, Läppstiftet i bakgrunden. 

 

På plats vid bryggan på Hälsö

En lång resa från påbörjat projekt till färdig segelbar båt var slutfört med mängder av tillfredställelse och en aning saknad. Att bygga båt har verkligen varit mer än kul och trevligt.

Hela gänget njuter av att vara i hamn.

Nu följer nästa fas, segla njuta och säkerligen 1000 små göra klart eller ändra på projekt!

Som min pappa Hans alltid sa "A thing of beauty is a joy forever", tack till alla er som gjort resan möjlig.

2012 års första inlägg

Knepigt vad det kan vara mycket som får en att inte uppdatera bloggen, små tilldragelser som att korsa Biscaya med en gammal kompis eller helt enkelt att kameran inte varit på plats på länge.
Tur att det är lite mer ordning på sonen Kim han kan han, både snickra ta kort och dessutom påminna gubben om att göra ett inlägg.

Sedan senast har det ju som sig bör hänt en del på färdigställarfronten. Lister och ändå fler lister har hittat rätt och garnering för att täcka isolering har mallats sågats och sitter nu på plats.

Som synes räcker inte ögonmått när garneringsbitar sågas, örblicken måste dammas av och koncentrationen är på topp!
Att göra mallar av masonit för att sedan såga ut dessa färdigjusterade i 6 mm plywood var finfint. Kul att skruva fast i de tidigare fastplastade halva elrören där skruvarna verkligen drar!

Med nya brillor kunde gubben någorlunda hålla sig till de noggrant ritade linjerna men även här var örnblicklig koncentration nödvändig.

När nu garnering är fastsatt är det ju bara att göra avslutande krökta lister längst i aktern och sedan fram med lackpenseln så skall ju stickkojerna snart få sina dynor ditlagda.

Att göra dynor är ju inte så helt utan en ordentlig arbetsinsats. Kära hustrun har tagit det projektet på sitt ansvar och efter både inplockade offerter och en hel del funderande blev det Kungssängen som fått förtroendet att såga till kallskum efter vårt noggranna mallande. Nya dynor skulle enligt intagna offerter betinga 35-40000 kr färdiga och alternativet att kavla upp ärmarna och smörja symaskinen kommer att kostnadsmässigt landa på ca 15000. Då Kerstin tjuvtränat på att klä om salongen till Grand Soleil 52 an förra året har hon ju både visat sig vara urstyv på det här hantverket och dessutom tillräckligt envis så dynerna är så gott som hemma...

Kim poserar framför insatt garnering i salongen, återstår att sätta dit ryggstöd så han kan få inta en mer " laid back" pose`.

Ibland kan man ju bara konstatera att det händer något med kroppen på sisådaär 25 år, se hur bekvämt killen sitter i kojen som farsan med en del pust och stånk tar sig in och ur.
Eller så är det kanske så att båten krymp under byggtiden, får kontrollmäta!

Att ligga på rygg och finmäta duger dock den stelare generationen väl till fortfarande .

Med duktig snickare var det en snabb sak att få garnering klar i båda stickkojerna!

Då lister som skall hålla alla dynor på plats böjlimmats och satts på plats fick vi konstatera att den en gång så välfyllda burken med 10mm plugg började sina.

My fick rycka in för att återställa balansen och ytterligare 300 plugg färdigställdes i ett nafs. Undrar hur många tusen det har gått år inkluderande de som sitter i Teakdäcket??

Hoppas att ingen från arbetsmiljöverket ser bilden , pappan skäms faktiskt när han ser hur älsklingens underbara hår ligger så nära borrmaskinen!

Pluggband!

Nu börjar det fyllas på igen!

Bara att limma , hugga av och slipa de skruvhål som ännu inte täckts.

Listigt slut på 2011 och förmodligen en listig start på 2012

2011 är på många sätt året som för familjen Nyblom går till historien som ett annorlunda år där både kära hustrun och jag tvingats se våra kära pappor lämna oss.
Min far Hans som varit med sedan första stund och tillbringat så många produktiva timmar , dagar och år under OE projektet är saknad varje stund men ändå med i processen där vi nog kan börja skönja upploppet och målgång.
Pappa sa att OE 36 an är en drömbåt och det var starkt bidragande till att projektet startades.
I saknaden av en mycket älskad pappa är det skönt att i många detaljer få se frukten av mycket gemensamt arbete och få en annan sak han sa materialiserad " a thing of beauty is a joy forever" eller varför inte det som han upprepade från sin far " allt arbete värt att utföra är värt att utföras väl".

Så här just före årets slut börjar List arbetet. Att få väl avpassade och nogrannt inpassade lister att höja och fullborda helhetsintrycket är tidskrävande men mycket tillfredställande. Lite som att framkalla och förstora ett kort.
Passform och intryck beror på hur mycket tålamod och envishet som läggs ner , först på mallning med "tårtkartong" och sedan med bandsåg och puts.

När listerna vid huvudskottet kom på plats blev det näst intill omöjligt att inte få dit Klocka , Barometer och kombinerad temp/ hygrometer.

På styrbords sidan sitter det en liten platta från Kappseglingar i Kiel 1949. Plattan sattes upp i Farfars Koster Cadensa då Pappas familj seglade dit från Marstrand efter inbjudan att delta i kappseglingarna 1949. Den lilla eldsröda fågeln har sedan först prytt sin plats i Farfars efterföljande Skärgårdskryssare Capella som pappa med sina två bröder seglade till Kanarieöarna med i slutet av 50 talet och sedan i Pappas konverterade folkbåt Viktoria som utgjorde starten på mina seglingsäventyr. Jag hoppas innerligt att fågeln skall fortsätta få sitta och påminna oss om alla trevliga tidigare seglingsupplevelser som gjorts i familjen under de nu 4 generationer där den varit med.

Att sätta upp lister på de fastplastade skotten är ju i sig inte svårt men värt att notera är kanske att en urfräsning för plasten underlättar att få det rakt och snyggt.

Det var också kul att få taklådan för kikaren uppsatt ovan navbordet.
Många olika teorier har dryftats för att kunna få bestämt färgsättning på lådan. Som synes segrade vit undersida för att ge ett så nätt intryck som möjligt över förslaget med hela lådan i lackat utförande.

Så får 2011 års byggande och Bloggande läggas till handlingarna. Det går ganska snabbt att se att aktiviteten varit högre i båda diciplinerna under detta år och det är väl gott. Nyårs löften brukar inte undertecknad ge men i år vill jag göra ett undantag och lova att Matchless skall få plumsa i sitt rätta element om några månader- får tillstå att tanken nästan är lite svindlande.Gott slut och Gott Nytt , jag vet att jag med stor sannolikhet kommer att börja året med listigt arbete...